Don´t let me down

Jag måste skriva och jag vet, det blir fel och snett och fult och fel fel fel och jag vet att man ska ha ett komma mellan alla de där orden men jag orkar inte knäppa fram det. Så det får vara. Jag borde sova. Kanse en smula. Bara låta hjärnan vila lite mellan varven men just nu så går den på övervarv. Jag vill skriva nått som betyde nått men det blir bara en massa bokstäver.

Jag är för mycket säger hon. "Jo, jag vet", svarar jag. För det är ju så. För mycket av allt. Just nu så är det för mycket av de där tre orden som jag inte får säga men som hon känner. Lennon sjunger om att jag komma förlora den där kvinnan och troligen är det sant. Så klart det blir så. Men, just nu? No way. Helvete i satans nope att jag kommer förlora henne. Du ser. Mina ord är fel och fula och jag vill röka. Hon hostar just nu. Innan hon somnade pratade vi om att röka och jag säger "ja tack". Men sen somnade hon. Men hon har rullat 5 cig åt mig att röka inatt. Nä,. Lennon. Jag kommer inte att förlora den här flickan, som är en kvinna. Nej, nej, nej. Den här gången ska jag göra allt rätt. Jag har inte råd med mer misstag.

Hon vaknar, hostar och är troligen snorsur på att jag spelar musik och knattrar på tangenter. Hon är sån. Varje natt säger hon " bort, bort, bort", Men på morgonen säger hon "hit, hit, hit". Så... tja låt henne snattra på natten då. Natten går över och sedan kommer den långa morgonen och den långa dagen och hela tiden så får jag vara nära och ja, jar råkar vara en smula kär. Hon har lovat mig att ta på sig en kort kjol men jag tror inte det kommer hända. Men å andra sidan. Bara tanken på de där långa benen i en kort kjol räcker för mig. Förresten, tanken på en kvinna, en männska som faktisikt tycker jag är nått att ha är otrolig.

Som sagt, hon säger jag är för mycket och jag vet. jag är ju det. Men denna gången, fel, den här gången ska man ju skriva, säga, tänka, ska jag vara precis, precis lagom. Fast. Tja. Jag är väl för mycket. Som hon säger. För hon har inte haft fel än så länge så...

Don´t let me down har vi sett tusen gånger på datorn och vi sjunger i perfekta stämmor. Hon en vag aning om an stämma ljusare men samma intensitet och hon förstår, hon vet precis vad jag vill säga med denna låten. Den är nog vår låt tror jag. Eller... Jo det är den. Och hon klarar inte den ljusa stämman i.... skit samma. Oh she done me good.

Så. Du sitter och funderar på vart WoB är i livet just ju. Jo. Han är på ett tak i London och spelar gitarr och är så¨förbannat lycklig och... tja.....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback