Free as a bird

Nä nu ger jag upp. Ändlösa diskussioner som bara leder till blinda korridorer, gång på gång. Du sa så, jag sa det, du gjorde så men jag gjorde rätt. Allt det där är alldeles för jobbigt för att jag ska tycka att det är mödan värt. Jag är mig själv och inget annat. Jag måste få vara det. Men när man ständigt får höra att man måste vara något man inte är så brister det till slut.

Så nu sitter jag i min borg, som inte alls är någon borg utan ett öppet hus för den som vill besöka mig. Inga låsta dörrar, inga krav på att vara på ett speciellt sätt. Endast rädda människor behöver bo i en borg. Jag är inte rädd.

Så. Beslutet är taget och den här gången ser jag inte hur det skulle kunna blivit något annat. Det var dumt av mig att hoppas att de glittrande ögonen skulle ta överhand från det surmulna och tjuriga och envisa. Så jag fortsätter mitt liv, utan Svaneholm och utan kvinna. Fri som en fågel. Inte för att jag vill men för att jag måste.

Enklare än så kan det inte bli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback