WoBWorld

Aj för tusan. Jag har ont på ställen som jag inte ens visste att jag har. Ryggen molar, axlarna sticker, armarna... ja armarna, de sitter väl där de brukar förstås.

En klar mellandag. Helt klart en mellandag. Det får gå lite hur det vill med dagen och slutligen kommer man väl fram till kvällen precis som man plägar göra. Så jag sitter och stirrar ut genom fönstret, tänkar rätt så enfaldiga tankar och försöker att inte tänka på de där ställena som gör så förbannat ont i kroppen.

Vädret. Ja detta eviga samtalsämne, det svajar som vore det berusat på äppelvin och billig kärlek. Ena stunden så skiner solen och värmer gott i ansiktet, nästa minut så är allt grått och vått och kallt och man får en aning om att vintern har börjat röra på sig någonstans långt norröver. Inte så att han stigt ur sängen eller ens att väckarklockan ringt. Men nog tusan så kommer vi snart att sitta och längta desperat efter de där oerhört varma dagarna i juni, då när vi klagade över att det var alldeles för varmt.

Men. Jag vet. Det är liksom vara rock'n'roll och alla dansar lika gott i kyla som värme. Så jag ska nog masa mig ut och ner i källaren för att tvaga den sorgliga ursäkt till köttsamling som jag kallar kropp. Vad som händer sedan?

Hur ska jag veta det???