Mitt påfunna mig
Med stor risk för att återupprepa mig. Jag är så trött på att vara så trött. In i kropp och själ. Trött på att vara mig, eller i alla fall det som jag utstrålar. Varje gång jag tror mig ha funnit mig själv så finner jag att jag snarare uppfunnit mig. Hittat på och konstruera någon som jag vill vara. Vad som är kärnan i mig vet jag inte riktigt. Troligen någon total grå och skev och ful och dum. Men eftersom jag inte är nöjd med det så lägger jag på lager av lager av någon annan. Någon som jag tycker att jag vill vara.
Men den där tröttheten är nog lite vad jag behöver just nu. Att sova. Läka. Låta blodet pulsera i lugn och ro, sluta känna efter så förbannat mycket hela tiden. Bara låta saker vara som de där. För jag vet ju att jag kan ta tag i det där när jag vaknar. Bli en ny person. I skinande vitt med patos och samvete. En whistleblower av rang.
Jag är sannerligen en skada redan skedd, som han säger, han Berg. Doften från mitt samvete är tung och sötaktig. Den kväljer mig. Äcklar mig. Jag föraktar den lukten. En fara för alla. Kanhända en smula galen, troligen totalt tokig. Allt det där bittra och fula och skrämmande är jag.
Men. Det betyder inte att jag även kan vara gnistrande som is. Brilljant och stark. Men jag kommer bara inte överrens med mig själv. Så. Kroppen reagerar med att påkalla sömn. Allt medan min garderob svällt över av tomburkar och torra flaskor sover jag djupt och illa i min bädd. Vart den än nu står.
Kaffe för att vakna, kaffe för att känna. Tobak och ris. Hemmagjord cola och en köpt livsstil. Att sluta fuska, att börja läsa upp och ner och sedan vända sig bort och gå frammåt. När man svävar i rymden finns det inget upp eller ner. Bara ett enda stort varande.
Kvinnorna skyler sina ben igen. Vintern står och stampar och väntar på att ta mig härifrån. Drömmen om att kyssa en villig mun är bara ett dimmigt dis längs bak i huvudet. Alla talar om kärlek men visar vinande hat. Kemisk glädje och lugn. Mitt hjärta slår så hårt, så hårt och jämt. Blodet är en sörja av allt jag någonsin varit.
Det kommer andra dagar. Varma ljusa. Långt bort. Sen. Inte nu. Idag är sömnen min bästa vän. En kompanjon som aldrig sviker sina löften om att glömma allt för en sekund. All den rädsla jag känner viker och ersätts av färglös glädje och sorg.
Konstigt.
Men den där tröttheten är nog lite vad jag behöver just nu. Att sova. Läka. Låta blodet pulsera i lugn och ro, sluta känna efter så förbannat mycket hela tiden. Bara låta saker vara som de där. För jag vet ju att jag kan ta tag i det där när jag vaknar. Bli en ny person. I skinande vitt med patos och samvete. En whistleblower av rang.
Jag är sannerligen en skada redan skedd, som han säger, han Berg. Doften från mitt samvete är tung och sötaktig. Den kväljer mig. Äcklar mig. Jag föraktar den lukten. En fara för alla. Kanhända en smula galen, troligen totalt tokig. Allt det där bittra och fula och skrämmande är jag.
Men. Det betyder inte att jag även kan vara gnistrande som is. Brilljant och stark. Men jag kommer bara inte överrens med mig själv. Så. Kroppen reagerar med att påkalla sömn. Allt medan min garderob svällt över av tomburkar och torra flaskor sover jag djupt och illa i min bädd. Vart den än nu står.
Kaffe för att vakna, kaffe för att känna. Tobak och ris. Hemmagjord cola och en köpt livsstil. Att sluta fuska, att börja läsa upp och ner och sedan vända sig bort och gå frammåt. När man svävar i rymden finns det inget upp eller ner. Bara ett enda stort varande.
Kvinnorna skyler sina ben igen. Vintern står och stampar och väntar på att ta mig härifrån. Drömmen om att kyssa en villig mun är bara ett dimmigt dis längs bak i huvudet. Alla talar om kärlek men visar vinande hat. Kemisk glädje och lugn. Mitt hjärta slår så hårt, så hårt och jämt. Blodet är en sörja av allt jag någonsin varit.
Det kommer andra dagar. Varma ljusa. Långt bort. Sen. Inte nu. Idag är sömnen min bästa vän. En kompanjon som aldrig sviker sina löften om att glömma allt för en sekund. All den rädsla jag känner viker och ersätts av färglös glädje och sorg.
Konstigt.
Kommentarer
Trackback