I väntan på?
Jag sitter och lyssnar till Born to run med Springsteen på Spotify. Det där programmet kommer bli min död. Hur ska man hinna sova när man har så mycket musik att lyssna till?
Det är märkligt men jag får precis samma underbara rysningar när Thunder road dundrar igång som jag fick allra första gången jag hörde den. En total känsla av frihet, eller ialla fall längtan efter frihet. Musiken som rasar fram genom alla de bilder som den skapar inuti själen. Det är nästan så att jag kan känna doften av det nyklippta gräset jag vandrade över när jag var 15 och fortfarande trodde att jag visste vad jag ville i livet.
Ibland får jag ett anfall av nostalgi och finner mig alltid på samma plats i världen. I skogen, vid stenen där jag satt en magisk natt nån gång på 1900-talet. Inget är som det var då, men på något sätt är allt detsamma. Fast bara en smula äldre. Fast det är ju jag med så det är väl som det ska med det där.
Utanför regnar det. Allt är totalt grått och vått och livlöst. Själv är jag oerhört trött på att vara mig just nu. Något måste hända känner jag. Men vad som ska ske har jag ingen aning om. Bara att livet måste få en ny twist. Så jag fortsätter att göra mitt lilla bästa för att reta upp den goda smaken. I en tid när alla är arbetare så är det svårt att slå underifrån. Man får klä på sig rollen av buse och lat för att få någon att ens tänka på att tänka.
Vi lever i dagar när folket är livrädda för att få influensa, men inte ens funderar på att använda kondom vid sex. Häromdagen såg jag en dam som faktiskt, på riktigt, travade omkring med ett munskydd inne i affären. Jag hoppas vid gud att det hela beror på att hon är oerhört känslig för doften av cornflakespaket eller nått sånt. Men man slutar fundera på vad som är farligt på riktigt när man ser sådan fruktan för en förkylning.
Jaja. Nu ska jag nog fortsätta fundera på precis ingenting alls ett tag till.
Det är märkligt men jag får precis samma underbara rysningar när Thunder road dundrar igång som jag fick allra första gången jag hörde den. En total känsla av frihet, eller ialla fall längtan efter frihet. Musiken som rasar fram genom alla de bilder som den skapar inuti själen. Det är nästan så att jag kan känna doften av det nyklippta gräset jag vandrade över när jag var 15 och fortfarande trodde att jag visste vad jag ville i livet.
Ibland får jag ett anfall av nostalgi och finner mig alltid på samma plats i världen. I skogen, vid stenen där jag satt en magisk natt nån gång på 1900-talet. Inget är som det var då, men på något sätt är allt detsamma. Fast bara en smula äldre. Fast det är ju jag med så det är väl som det ska med det där.
Utanför regnar det. Allt är totalt grått och vått och livlöst. Själv är jag oerhört trött på att vara mig just nu. Något måste hända känner jag. Men vad som ska ske har jag ingen aning om. Bara att livet måste få en ny twist. Så jag fortsätter att göra mitt lilla bästa för att reta upp den goda smaken. I en tid när alla är arbetare så är det svårt att slå underifrån. Man får klä på sig rollen av buse och lat för att få någon att ens tänka på att tänka.
Vi lever i dagar när folket är livrädda för att få influensa, men inte ens funderar på att använda kondom vid sex. Häromdagen såg jag en dam som faktiskt, på riktigt, travade omkring med ett munskydd inne i affären. Jag hoppas vid gud att det hela beror på att hon är oerhört känslig för doften av cornflakespaket eller nått sånt. Men man slutar fundera på vad som är farligt på riktigt när man ser sådan fruktan för en förkylning.
Jaja. Nu ska jag nog fortsätta fundera på precis ingenting alls ett tag till.
Kommentarer
Trackback