Alla är samma, samma är alla
Nä för tusan och allt det där. Jag har varit i staden och det brukar ge mig en smula ro och en massa glädjeämnen. Men nu vet jag inte längre. Alla ser likadana ut. Precis ALLA ser likadana ut. Herrar som någonsin, för bara en sekund, har varit på gym har snäva jeans och rutig kortärmad skjorta. Blå är tydligen färgen för året.
Damer, i alla åldrar, har korta, jättekorta, byxor och nylonstrumpor under det. Nu får vi komma ihåg att jag inte på något som helst sätt har något emot damer i dito strumpor. Men liksom pizza så blir det en smula för mycket om man trakteras av detta 8 dagar i veckan. För att inte tala om pedovarningen som dyker upp i skallen då och då. Jag är trots allt 39 år.
Sen har vi de vanliga. Beige fast de klär sig i färg. Samma färg. Måste man vara emo för att sticka ut? Själv har jag hatt. Bara en sån sak. Men egentligen spelar det ingen roll eftersom alla stirrar i marken och går så fort de bara kan hela tiden. HELA tiden. Att titta upp verkar omodernt. Nå. Då är jag väl omodern då.
Jag vet inte. Igen. Men lusten att åka till London tar över hela min kropp. Dagenham kallar mig. Inte för att någon tittar på någon där heller. Men de som gör det faller för något som de inte sett.
Eller kanske man skulle stävja sin flygrädsla och ta sig till NYC? Att gå och vandra och promenera och flanera och hela tiden se något man inte sett innan. Lockelsen är enorm.
Men. Jag är fast i Borås och fan ta Borås. Nu vaknar säkert någon GB-person och vill säga att staden vid vattnet är allt man behöver. Nä tack. Det är på intet sätt så att Göteborg är annorlunda än Borås. Faktliskt. Glöm nu inte att jag känner de båda väl. Enda skillnaden är måhända att GP är tjockare än BT. Men förutom det? Intet.
Stockholm är trevligt. Men inte av den anledning som Stockhlmare tror. Men att vandra i gamla stan är som ett livselixir. Att känna historiens vingslag. Förutom det så är staden full av folk som är övertygade om att de är något som inte finns någon annanstans. Fast de bär blå rutig skjorta och går på gym.
Nä. Det är nog bara jag som är osedvanligt grinig. Som vanligt. Så tyst nu alla kommentarer som säger att... ja det ni brukar säga. Men ändå. Varför ser alla likadana ut i en värld full av intryck? Jo. Jag gillar långa ben, mörkt hår och en vacker rumpa. Så jag är väl som alla andra jag med. Men ändå.
Jaja. Staden är full av högskolestudenter och det är väl det som gör mig lite besviken kan jag tro. Man har samlat en massa smarta kreativa människor på och samma plats och allt vi får är... samma. Samma, samma, samma.
Nä. Nu ska jag sluta grina och gnälla och ta en kaffe. Det är helt klart dags för det.
Damer, i alla åldrar, har korta, jättekorta, byxor och nylonstrumpor under det. Nu får vi komma ihåg att jag inte på något som helst sätt har något emot damer i dito strumpor. Men liksom pizza så blir det en smula för mycket om man trakteras av detta 8 dagar i veckan. För att inte tala om pedovarningen som dyker upp i skallen då och då. Jag är trots allt 39 år.
Sen har vi de vanliga. Beige fast de klär sig i färg. Samma färg. Måste man vara emo för att sticka ut? Själv har jag hatt. Bara en sån sak. Men egentligen spelar det ingen roll eftersom alla stirrar i marken och går så fort de bara kan hela tiden. HELA tiden. Att titta upp verkar omodernt. Nå. Då är jag väl omodern då.
Jag vet inte. Igen. Men lusten att åka till London tar över hela min kropp. Dagenham kallar mig. Inte för att någon tittar på någon där heller. Men de som gör det faller för något som de inte sett.
Eller kanske man skulle stävja sin flygrädsla och ta sig till NYC? Att gå och vandra och promenera och flanera och hela tiden se något man inte sett innan. Lockelsen är enorm.
Men. Jag är fast i Borås och fan ta Borås. Nu vaknar säkert någon GB-person och vill säga att staden vid vattnet är allt man behöver. Nä tack. Det är på intet sätt så att Göteborg är annorlunda än Borås. Faktliskt. Glöm nu inte att jag känner de båda väl. Enda skillnaden är måhända att GP är tjockare än BT. Men förutom det? Intet.
Stockholm är trevligt. Men inte av den anledning som Stockhlmare tror. Men att vandra i gamla stan är som ett livselixir. Att känna historiens vingslag. Förutom det så är staden full av folk som är övertygade om att de är något som inte finns någon annanstans. Fast de bär blå rutig skjorta och går på gym.
Nä. Det är nog bara jag som är osedvanligt grinig. Som vanligt. Så tyst nu alla kommentarer som säger att... ja det ni brukar säga. Men ändå. Varför ser alla likadana ut i en värld full av intryck? Jo. Jag gillar långa ben, mörkt hår och en vacker rumpa. Så jag är väl som alla andra jag med. Men ändå.
Jaja. Staden är full av högskolestudenter och det är väl det som gör mig lite besviken kan jag tro. Man har samlat en massa smarta kreativa människor på och samma plats och allt vi får är... samma. Samma, samma, samma.
Nä. Nu ska jag sluta grina och gnälla och ta en kaffe. Det är helt klart dags för det.
Kommentarer
Trackback