Ännu en dag i paradiset

Man sover väldigt gott när man är väldig trött. Så jag har sovit som ett barn som somnar efter en yster födelsedag. Katten, Chips, har legat bredvid och vaktat mig så att jag inte skulle stiga upp och göra några dumheter. Bäst så tror jag att både hon och jag själv tycker.

Så när jag väl ramlad ur sängen så var jag trött, glad och sugen på oceaner av kaffe. Nu har jag tillfredställt det behovet och funderar på vad jag ska fylla dagen med. Tanken var ju att jag skulle in till la stada för att handla lite och allmänt spankulera omkring men av det blir det intet tror jag. Orkar inte liksom.

Men till affären ska jag allt ta mig. Tror jag. För att handla lite att äta och samtidigt få en promenad i vinterlandskapet. Himlen är så där blågrå som den bara kan vara på vintern, snön ligger i ett tunt täcke och luften är klar och hög. Så en lite promenix är nog ingen dum idé alls tror jag.

I tidningarna kan man läsa krigsrubriker om att SAAB läggs ner och jag måste erkänna att jag får ett stygn av dåligt samvete som mår bra en dag när så många är så obotligt ledsena och oroliga för sin framtid. Det är nog lite större än vi tror det där med att ett bilföretag går ur tiden. Det enda jag kan tänka mig som kan vara en tröst är att liknande har hänt tidigare och att det har ordnat sig med tiden. Tänk bara tekokrisen som det fortfarande pratas om här i sjuhäradsbygden.

Men samtidigt ska man komma ihåg att för alla ordnar det sig inte. Det gör faktiskt inte det för alla. Det finns de som inte är välkomna på arbetsmarknaden för att de är för gamla eller för outbildade. De går en grym framtid tillmötes. En fattig, grym framtid.

När jag var 21 lades gummifabriken jag arbetade på ner. Själv så brukar jag säga att det var en evinnerlig tur så att jag kom därfrån och hamnade lite mer rätt i livet. Men det var för mig det. Jag var ung och hade läshuvud. Men alla var inte unga och alla hade inte läshuvud. För dem betydde den där nedläggningen att de hade jobbat den sista dagen i sina liv.

Så jag sitter och funderar på vilket elände det är att SAAB läggs ner. För en del kommer det betyda något bra, till sist. Men för en del är det en stor, närmast ofattbar, katastrof.

Inte en vacker historia så här några dagar före jul. Inte vacker alls.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback