Huru Polaren Per satte sig ned för en diskussion
De som sade sig vara humanister 1968 anser att de som tidigare varit sjuka bara är kverulanter och simulanter och lata odågor.
Så vi röstar mot skatter och sjukersättning och skickar på allvar folk som är deltidssjuskrivna till arbetsförmedlingen där de ska söka jobb för den delen av sin arbetstid som de är sjukskrivna från. Man baxnar och tar sig för pannan.
Så klart har det funnits fuskare. Det kommer det alltid att göra. I alla läger. I alla samhällsklasser och i alla städer och länder och världar. Men bara för att de finns betyder det ju inte per automatik att ALLA är fuskare. Bara för att Börje Basker har anlitat en svart bilmekaniker betyder det inte att jag gör det. Bara för att jag en gång faktiskt åkte dit för stöld av hamburgare och räkor (en lustiger historia, jag var 14) så betyder det väl inte att just du är en tjuv?
Men det är så man tänker nu för tiden. Att tänka rationellt, att tänka i annat än svart eller vitt, att överhuvudtaget tänka är då rakt inte på modet. Man generaliserar så ofantligt att resultate inte kan bli annat än fel. När summan blir fel är det alltid något fel på ekvationen och du kan inte låtsas att en del siffror inte finns bara för att de inte behagar dig.
Jo, invandrarpolitiken skapar en jäkla massa problem som vi inte hade haft utan den. Självfallet. Det finns problem med allt som inbegriper människor. Men bara för att det finns rötägg bland invandrare så betyder det faktiskt inte att alla skapar problem. Jag vet att det förvånar dig för du hade kanske inte tänkt så långt. Men så är det faktiskt.
Men så tänker folk kanske inte alla. De flesta som tänker rösta på SD är ju inte elaka människor. De är som du och jag och de kanske till och med är du. De ser att det finns ett problem och hör bara att ett parti vill ta tag i det hela. Problemet är nog mer att de flesta inte har tagit sig tid att läsa partiprogrammet. De inser inte att den egna mogna synen på problemet absolut inte delas av SD som har en syn på saken som att allt löser sig bara vi håller Sverige, vårt älskade fosterland vitt och fritt från allt utanför. Islam är det farligaste som hänt någonsin och fattar inte ens att det blir väldigt svårt för Islam att växa i ett land som är totalt sekuliserat som Sverige är.
De flesta bryr sig inte om religon annat än när det är dop och begravning. Resten skiter vi i. Men helt plötsligt frodas tron på att vi alla kommer vara muslimer om inget görs. Som om vi skulle bry oss om en annan religion när vi inte ens bryr oss om vår egna?
Man pratar om assimilation. Där kan jag till viss del hålla med. Integration med en gnutta assimilation kan inte vara fel. Nu tänker jag då så att även om jag är väldigt stark i min åsikt att man ska ta seden dit man kommer så vore det ju en katastrof om vi födda Svenskar inte lärde oss något av de som kommer hit.
Men som sagt. I dessa dagar så känns det helt hopplöst att prata om det där. För de vita skjortor som för bara 10 år sedan var bruna raddar upp siffror som inte stämmer när man tittar närmare på dem, men hur många gör det? Alltså tror vi att allt elände som sker i landet beror på invandringen och att det enda som kan rädda landet är att bygga en mur kring oss så att vi inte behöver smittas av saken mer.
Så nästa gång du lyssnar till Cornelis så lyssna och tänk gärna på samma gång vad det är du hör.
Hmm,så här tycker jag. Höjda skatter ger inte mera välfärd. Försäkringskassan är kass, de har missuppfattat sin roll. Arbetsförmedlingen är ett skämt. Med det sagt vill jag visa att jag tror inte på stora statliga verk, det odlas bara byråkrati där. Jag tror på den lilla människans makt, vilket innebär att socialdemokratin stinker, eftersom de tror på stora statliga verk. Jag tror att välfärd skapas av människor som bryr sig. Heja min privata vårdcentral där läkaren säger "jag ska bara hjälpa den här lilla flickan..." (jag är 57) och fick mig att sluta röka, min privata tandläkare som frågar hur min dotter i London mår, min privata frisör som förstår när det är svårt, min lilla Hemköpsaffär som vet vem jag är, min bank som känner mig och inte säljer på mig saker jag inte vill ha, get the picture? Socialdemokrater och stora departement är det värsta jag vet. Sorry...
Och jag tyckte likadant 1968 när folk som borde vara intelligenta började bete sig som idioter. 70-talet var förfärligt, ta Jan Myrdals fullkomliga hjärnsläpp-diskussion runt vad som hände i Pol Pot områdena, hela inställningen om hur man fick bete sig. Hon som var min bästa kompis under tonårsperioden berättade för mig att människor utan Palestinasjal och näbbstövlar var inte människor man kunde umgås med. Och där stod jag i min snygga kappa med fräcka stövlar - snabbt inget värd. Vi har inte träffats så mycket sen dess, men ska faktiskt ta en lunch här framöver... 35 år senare. Man ska ta vara på mänskligheten, idéerna och religionen kan skapa konstiga saker.
Jag kan hålla med om allt som du säger. Visserligen med viss modifikation. Nog finns det ett samband mellan skattetryck och välfärd och välstånd. Givetvis skall det även finnas balans i skattuttaget men när staten får med pengar kan den sprida dem större. Skattessänkningar betyder mindre inkomst till staten som därvidlag måste skära i sina utgifter alternativt låna mer.
Som det ser ut nu spår man från skatteverket och SKL högre skatteuttag från kommunerna där man direkt drabbas av att man skär i välfärden. Socialbidragskostnaden skenar och någonstans måste man ta pengarna alternativt sluta betala socialbidrag eller sänka normen och helt enkelt acceptera att vi får se fler uteliggare, fattiga barn och ökade klyftor.
Men det är ju egentligen bara utanpåverket du talar om. Det jag vill fundera kring är den inställning till varandra som finns i samhället idag. När man ställer krav på svårt cancersjuka ska ställa sig i kön till arbetsförmedlingen. I en tid där man inte längre bryr sig ett skvatt om varandra utan bara ser till den egna nyttan.
I en tid där man som sjukskriven ständigt blir betraktad som lat och kverulant och ses som endast och bara en belastning. Där allt ska vara precis som det var 1923 och man slipper se att livet och världen är lite större än Sverige.
Hur vi klär oss eller vart vi handlar är i det läget totalt oviktigt anser jag. Samvetet bryr sig inte om vart man klipper sig eller om man har snygga skor eller inte. Så det kanske är därför vi så ihärdigt låtsas om att människans samvete är en myt och icke intressant att varken lyssna till eller följa.