WoBWorld

Nämen? Vips så blev det en sån dag. Lite trist och hjärtbankande. Det börjar mörkna ute och jag kommer på mig själv med att önska att jag sov igen. Det verkar som om de dagarna ligger och lurar i den mentala vassen och helt plötsligt skuttar fram för att sluka all livsglädje jag har.

Nä, nu menar jag inte att jag är sådär vansinnigt deprimerad eller något liknande. Men allt ter sig en smula tråkigt liksom. Vad ska man göra en dag när man är löjligt ensam och fånigt trött? Jag sätter mig och väntar på att det flyger in en stekt sparv i munnen men hur jag än gapar så flyger det inte ens in en liten fluga. Flugor sover den här tiden på året. Eller vad de nu gör?

Slutsatsen inför fortsättningen är att jag själv är tvungen att göra något för att det ska bli lite roligare att vara mig en sån här stund på jorden. Jag som inte orkar något.

Nä. Vad jag än tycker om sakernas tillstånd så får jag väl ta mig i den obefintliga kragen och skoja till det lite. Kanske dansa naken till en yster polka? Låter lite roligt i alla fall.

Hm. Bäst att dra ner persiennerna tror jag.