Mer än jag är värd

Jag önskar, vid gud, att jag inte vore en förgiftad man som somnade på golvet hos en vacker kvinna och lämnar henne hungrig. Inga svar har jag att ge, inga frågor kan jag ställa.

Så, jag har vandrat i, på, min gamla hemdel. Svarta fönster som jag aldig sett. Transparenta fönster som jag aldrig sett. Luft som jag aldrig sett. Med en kaffefläck stor som Afrika på mitt ben. En doft av fult och fel. En affär, den där jag handlat allt. Den är en affär där jag inte kan handlat nått. Bilar säljs det där nu. Jag stirrar fult in genom fönstren och finner saker jag inte såg då. Då när jag  var ute efter öl, kaffe och godis till barnen.

Jässes vad jag tycker jag är värd mer. Mer än detta? Jo. Mer. Jag är järn och eld och sten. Allt som fanns men inget du finner idag.

Äsch. Kanske?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback