Mitt bland alla minnen
Men när jag låg där så började jag fundera på vad jag kom ihåg av min egen barndom. Då för en sisådär 30-35 år sedan. Minnen vällde upp i skallen på mig. Till min stora förvåning så kommer jag ihåg mer än jag trodde. Färger, dofter, texturer, känslor, konversationer och människor.
Det är förbluffande att man kan komma ihåg så mycket från sina tidiga år när man knappt kan komma ihåg vart man lagt tändaren för bara 5 minuter sedan. Som jag låg där i min trygga sängkammare mindes jag min favoritsten vid stranden på vårt sommarboende ute i skogarna vid Tvärred. Doften av sommar och värme och trä och någon sorts olja som kom fram när man öppnade dörren till den lilla stugan som låg på vägen till stranden och där far hade alla sina fiskesaker. Den otäcka stentrappan upp till huset. Den där det kunde finnan ormar bland de staplade stenarna.
Gubbarna på tapeten i det rum som var mitt i huset. Män med höga hattar och kvinnor som cyklade på såna där cyklar med ett jättestort hjul och ett litet. Jag brukade ligga på kvällen och titta på den där tapeten innan jag somnade. Fundera på vart alla skulle.
Jag kommer ihåg hur träden slöt sig kring och över en när man gick från stranden till huset. Brunnen där min morbror brukade sänka ner sina öl i en korg och ner i det kalla vattnet djupt där nere. Hur det kändes att sitta och guppa på en lite eka i sjön.
Allt det där känns som om det skedde i går. Märkligt.
Jag tror jag ska skriva ner vad jag kommer ihåg. Inte för att det intresserar någon annan än mig själv, men för att få ordning på alla minnen.
Men inte idag. Idag ska jag in till stan för att handla lite nyårsmat tror jag. Spela gitarr. Jösses vad kul det är att spela gitarr. Fasen vet varför jag inte gjort det på flera år?
önskar dig ett gott nytt år
Hm, vad roligt. Eller snarare vilket sammanträffande. Jag har följt din blogg i ett par veckor nu och slagits av hur många av dina tankar jag känner igen mig i. Speciellt din smått bittra syn på världen och mänskligheten delar jag starkt.
För ett tag sedan bestämde jag mig också för att skriva ner mina barndomsminnen, än så länge har jag bara fått ner dem från när jag var 0-5 år. Det är väldigt spännande att gräva i sina egna minnen. Och ändå är jag bara 20 nu så det har ju inte gått så många år.
Hur som helst så kände jag ändå att det var dags att slänga in en kommentar här nu, inte bara vara en anonym läsare.
*: Man tackar!!!!
*: Underbart att få förmånen att lyckas nå någon :-) Det är sånt som gör att man sitter och knappar dag ut och dag in. Ännu bättre att någon läser och känner igen sig i tankarna!!!!