Seg deg

Tusan vad jag är seg på att starta upp. Få fart. Jag måste vara världens sämsta på den sporten. Medan alla andra redan har ätit fukost, lunch och tagit ett mellanmål så har jag inte ens kommit ur sängen. När jag väl gjort det så såsar jag omkring helt planslöst genom lägenheten. Snattrar med någon på nätet när jag borde dricka kaffe, sitter och glor på snön som faller ner när jag borde vara i duschen. Buss efter buss går men jag sitter kvar.

Så mitt nyårslöfte för nästa år är att halvera snittiden på mitt uppvaknande. Så nästa år ska det bara ta 3 timmar för mig att vakna. De flesta dagarna. De som börjar på t. Som är i en månad som är jämn ett år som är ojämt och jag själv står tryggt. Har sovit gott. Inte är bakis. Hmm, det blir inte många dagar kvar. Men de dagarna, ja jäklar vilken fart jag ska ha.

Men efter att jag väl fått fart på arslet så brukar det gå fort. För fort. Säger flickorna.

Men än är det 2009 och jag funderar på vart jag var för 10 år sedan och det är ett bitterljuvt minne. Det var då jag hade allt man kan önska sig, min stjärna var på uppstigande. Så klart var jag tvungen att sikta noga, skjuta hårt och plocka ner mig själv från den där himlen, rakt ner i en spiral som gjorde mig själv allt olyckligare och elakare.

Men det var då. Nu stiger jag allt mer, är en gnutta snällare för varje dag och har sålt geväret. Så det är inget att gnälla över.

Hmm. Dags att sätta fart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback