WoBWorld

Intet följer allt och bliver till intet igen.

Kom jag på när jag satt och lurade på något lagom farligt och spännande att skria på fejan. Men ju mer jag tänker på det ju bättre blir det. En äkta dubbelnegation. Sånt som inte får förekomma i ett vårdat språk. Men sen när blev jag vårdad? Det mötet missade jag.

Det är väl så det fungerar i livet kan jag tro. Att man skriver nått i ren desperation och upptäcker att det blev rätt bra. Lite som att fria till sin kvinna när tystnaden blir för kvävande och alla önskar att någon säger nått. Det finns värre sätt att starta ett äktenskap. Tror jag. Men vad vet jag om det. Mitt äventyr i äktenskapliga marker slutade med fatalt nederlag. Gudskelov. Nu har jag köpt en egen potatisskalare och damen som en kort sekund delade mitt efternamn kan behålla den jag ägde tidigare.

Så. Med dunkade skalle skall jag sova lite tror jag. Alla Nobelpris är utdelade och jag kan äntligen vila lite efter en jobbig dag. I morgon förväntar jag mig att vakna vederkvickad och pigg och längta efter en kopp kaffe.

Just nu vill jag inte ens se ett paket med kaffe.