WoBWorld

Sicket elände. Ännu en gång har vi poliser som gjort bort sig. Denna gång har de filmat nån stackars stenad person på psykakuten och bett männskan skicka en hälsning till en kollega som fyllde år. Smart. Medmänskligt.

Alla de där "klavertrampen" kan man tycka vad man vill om. Jag såg en krönika i nån tidning som fördömde händelsen med poliserna som kallade männiksor apor och blattar. Det riktigt otäcka vad kommentarerna efteråt, skrivna av "vanliga svenskar". Alla, säger alla, tror det var minst 20 inlägg, hyllade poliserna. Den allmänna åsikten var att poliser får se så mycket elände att de har all rätt att säga vad de vill. Den allmänna åsikten var att invandrarna står för alla brott som utförs i Sverige och att de borde slängas ut alla på en gång. Man kände inte igen "sitt land" längre. Håhåjaja. Nä. Det fanns inga brott i landet före 1955. Så klart inte. En svensk skulle aldrig få för sig att begå brott. Så klart inte. Ljusa, långa, blåögda människor kan helt enkelt inte begå brott.Det finns inte i generna. Nope.

Eller???

Men. Så läste jag en intressant artikel i dagens lokalblaska om just det här med poliser som tappat empatin. Där ifrågasatte man vad som händer med en människa som i 10 år eller mer vadar i elände. Blod, spyor, hån, våld och återigen våld. Man förde fram åsikten att poliser borde få stöd av psykologer och arbetsgivare i att upprätthålla empati.

Men jösses. Har de inte redan det? Alltså. Det tog jag för givet. Inte fan kan man vara polis och arbeta i ett vakuum? Klart som fan att det växer fram ett förakt för grupper då. Så klart att en sur stämning sprider sig bland dem. För helvete. Att arbetsgivaren NU börjar prata om att arbeta med värdegrunder är ju en enda stor katastrof. Det är så dags nu.

Det är det samma som gäller i vården. Man kan inte förväntas gå på en akut eller jobba inom ambulansen och leva med männiksors blod, svett, spyor och död utan att påverkas. Stöd behövs.

Jösses.