Ungdjävlar på buss
Nå. Jag är en man med mycket lite tålamod. Så jag ryter, nä, inte säger till, ryter :"vad fan gör du? Är du rädd för att svälja tungan om du sväljer saliven som vi andra gör"? Dåren stammar nått tillbaka och ser uppenbart besvärad ur. Helt ok för mig. Budskapet gick fram liksom.
Men så börjar hans kompis käfta emot. "Han spotta väl inte på dig eller". Herreje. Som sagt. Jag har dåligt tålamod i vanliga fall. När sen ett litet glin sitter och tjafsar emot när man sagt åt hans kompis att bete sig civiliserat då jäklar i min lilla låda. Jag berättar mycket målande att jag inte orkar med att han öppnar munnen en gång till, att om han gör det kommer jag personligen kasta honom ur bussen och därmed hoppas jag att konversationen är över. Nähå då. Det ska snackas emot igen.
Tja. Jag lyckades övertyga den unge mannen om att han djävlades med totalt fel person på totalt fel tid och det hela slutade med att glinet hoppade fram några platser. När de tre barnen hoppade av bussen så skulle givetvis den unge mannen hävda sig. Han väntade mycket noga tills bussen börjat åka, vände sig sedan om och lade en loska på fönstret där jag satt.
Tja. Ser jag ungen så vet jag inte riktigt vad jag gör. Troligen precis ingenting eftersom de trots allt är barn. Men vad är det som gör att folk tycker sig ha rätt att spotta på golvet i en buss? Eller tränga sig fram som om det gällde livet? Eller sitta och skrika åt varandra fast de sitter bredvid varandra med högst 5 cm mellanrum?
Jag fattar fan inte.
Åh, vad jag håller med dig!!! Jag börjar snart skaffa tillräckligt med argument för att skaffa körkort och bil! Jag brukar också vara en sådan där "säga till tant" En tjej försökte hinna kasta ut pappers skräp genom dörren på ett stopp. Jag tog naturligtvis upp det och gav det tillbaka till henne med den moderliga förklaringen: Du tappade något. Hon ursäktade sig med den klassiska "alla andra" varpå jag kontrar med att då blir det ju ett utmärkt tillfälle för henne att vara bättre än dem... Jag säger även till ungdomar som spelar mobilmusik så att alla ska höra vilken häftig musik de lyssnar på. Jag är ju visserligen tjej så jag bemöts inte med lika direkt motagg, men däremot besvärade viskningar.
Till en viss gräns låter jag saker bero, jag har oxå varit ung och betedde mig sannolikt likadant som många gör idag, MEN går det över gränsen så finns två scenarion med Missen:
1. Jag är på uselt/labilt humör själv och exploderar, typ som du där WoB, det går sällan hem och OM det går hem så brukar jag känna mig så elak så jag i snällare ton förklarar varför jag reagera som jag gjorde.
2. Jag tar några djupa andetag och pratar till dom på ett mindre "von oben"aktigt sätt, mer pedagogiskt liksom, brukar ha mkt bättre effekt.
Nja, en tredje variant finns oxå: Jag säger inget alls antingen för att jag helt enkelt inte orkar tjöta, eller för att jag känner mig så labil så börjar jag så är jag rädd att jag tar den ena ungjäveln å slår den andra med :)
Visst är dom härliga dom små tonåringarna......fan, jag är ju nästan en själv :P