Åka buss, igen
Men, i vilket fall som helst. Så man står där på busstorget i Borås och fryser och retar sig på tonåringar som överhuvudtaget lever och väntar på busshelvetet hem. Bussen kommer. Man går på. Till min stora förvåning så skriker en galen kvinna med vidhängande barn "WOB". Nå. Jag är frusen, sur och förbannat trött på att betala en massa pengar för att få sitta på en buss med en massa folk jag absolut inte gillar. Låt vara att jag blev en smula perplex. Man blir ju liksom glad när vackra kvinnor skriker ens alias. Ja, man blir till och med en smula tuppig.
Men sen upptäcker jag att damen i fråga är www.jennyfalukorv.blogg.se. Denna multitalangfulla människa vars blogg jag läser precis hela tiden och jag blev totalt fånig. Man rodnar, man stammar, man dummar sig. Man mår totalt skittaskigt eftersom man nu inser att ens internetfigur är på gång att ramna totalt. Man (jag) ser framför sig hur denna vältaliga människa kommer att sprida ordet om att man (jag) är en total bluff som bara är plump, ful och dessutom luktar väldigt illla.
Så jag hör mig själv säga en massa ord. Alltså, inte lagom många ord utan en farlig massa ord. Så många ord som jag inte ens visste jag kunde. Men vad gör man inte för att upprätthålla en image? Fanskapet till kvinna visade sig vara precis så trevlig som jag har haft misstankar om. Hom sjunger, hon skriver så jäkla bra att Woodehouse vrider sig i sin grav och dessutom målar den jäkla damen med. Fan. Hur toppar man det liksom? Så där satt jag och försökte desperat visa att jag är en tänkande människa. Så klart gick det inte. Jag behöver minst 3 timmar på mig för att tänka en enda liten tanke överhuvudtaget och för det mesta så är den tanken totalt fel.
Men, damen troppade av och där satt jag och skämdes med en massa tankar om vilken usel människa jag är. Vad gör lilla WoB då? Så klart. Jag terroriserade den stackars oerhört vackra unga damen bredvid mig. "Vad är det för bok du läser". "Jaha". Du verkar vara råbarkis". Sen kom jag hem och ramlade upp för trapporna till mitt hem, klappade katten och somnade. Typ.
Åka buss är JÄTTEFARLIGT:
Jag har faktiskt också sett dig, på Allegatan en gång för några veckor sedan, fast jag blev lite perplex så jag sa inget, och du hade väl trott jag var helt galen då. Men världen är liten! Men du såg ut ungefär som jag förväntade mig, och luktade inte alls illa ;-)
ps. man ska inte grubbla så mycket över vad folk tycker om en, alla andra är nämligen fullt upptagna med att grubbla över vad andra/du tycker om dem! :-)
Här ska man inte bli perplex inte. Här ska man genast rycka mig i rocken och förklara vem man är och vem man tror jag är :-) Finns inget som boostar mitt ego som när människor som läser bloggen presenterar sig. :-)
Nä. Jag funderar faktiskt inte så mycket över vad folk tycker om mig. Inte längre. En del tycker jag är bättre än skivad ost och en del tycker att jag är det värsta som någonsin har vandrat på en grusväg. Men det har tagit mig många år och mycket jobb att komma hit. Allt för länge så knatade jag omkring och brydde mig vad man tyckte om mig och det hela var ytterst tröttsamt. En kappa går sönder om man vänder den efter vinden allt för många gånger :-)
Ok, jag får väl se om jag vågar hoppa på digom jag ser dig en till gång, jag är lite försynt, vill inte gå in i folks integritet för mycket :-)
Apropå det, så pratade jag häromdagen med en duktig coach. Hon pratade om kontratankar, när man hör något negativt som sätter igång det negativa malandet i huvudet om att man inte är något värd osv, så ska man istället säga "jag, och sitt namn, tycker mycket om mig själv" 400 gånger om dagen! Man kan också ha ett djur som symbol. välj ett djur med egenskaper man tycker passar, kanske ett som inte är flockdjur och som skiter i vad andra tycker, och tänkt på det när det negativa kommer. Hon jobbar kognitivt förstår du kanske av detta lilla...
MEN HERREGUD, fan du har ju världens stjärnstatus jueh, blir fan grymt avis!! Men det måste va en lite halvskum känsla att va lite småkändis sådär, hur som så är det ju GRYMT!!