Man ska inte vara säker men...

Ta i det berömda trät, peppar peppar och allt det där men fan nu mår jag bra igen. Igen. Febern som bortblåst, det enda som återstår av hostan är ett litet musikaliskt väsande i bröstet och på det hela taget så känner jag mig rätt så frisk. Det enda är väl att jag är så förbannat trött, men det är väl inte så konstigt efter en och en halv veckas dunderförkylning.

Så någon doktor tror jag inte att jag behöver uppsöka. Så bra. Jag har visserligen sovit otroligt oroligt i natt, vaknat en gång i timman, nästan på pricken samma minut men å andra sidan har jag väl sovit mer än de flesta hinner med på ett liv den sista månaden så.

Inga cigg har jag hemma men jag hittade till min stora glädje lite tobak som jag glömt av att jag hade så det var bara att ladda pipan och blossa och se glad ut. Lite kallt kaffe till det så var morgonen gjord. Nu ska jag läsa lokalblaskan och sedan ska jag försöka göra mig själv i ordning för att träffa mina boendestöd vid 13.00.

Än så länge på det hela taget en rätt ok dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback