WoBWorld

Jag tror jag har funnit en ny underbar hobbie. Att vara riktigt, riktigt sur. Spotta och fräsa och skriva ner en massa elände och bedrövelse. Det finns en massa bra med det där. För det första så känner man ju sig själv otroligt bra och klok och vis som är det enda i hela stora vida världen som fattar hur saker och ting ska vara. Sen när man lugnat ner sig en smula så känner man sig lugn och snäll och trevligt eftersom man fått ur sig en massa saker som man går och funderar på.

Till sist så fylls man av en obändlig kärlek till världen när man börjar titta på allt som trots allt är bra i universum. Helt enkelt för att man rensat systemet en smula.

Nä, jag borde nog bli enväldig härskare i världen. Tänk vad bra allt skulle bli eftersom jag förstår allt så bra hela tiden. Ok, jag skulle ägna halva tiden åt att skrika och svära åt mina undersåtar, men sen skulle jag ju vara otroligt givmild och snäll resten av tiden. Tills det börjar om.

Nja. Det var bara ett förslag. Men en liten bloggbävning med syfte att sätta mig på någon sorts tron vore inte helt ovällkomet. Mest för er egen skull tänkte jag. Själv så har jag ju inga sådan intentioner. Jag nöjer mig så bra med att bara vara fantastiks och otrolig här i skuggan i Viskafors.