Tar det aldrig slut?

Fy fasen vad jag känner mig ynklig. Helst vill jag bara ta en sömntablett och sova tills i mars eller nått. Då borde väl förkylningen äntligen ha gett sig eller? Fan vet. Jag är ju verkligen vansinnigt sugen på att åka in till stan för terapi idag, men jag vågar banne mig inte ställa in en gång till eftersom jag ställt in så många sessioner under hösten. Så det är bara att ta sig i kragen och se glad ut.

För sjutton, en liten förkylning ska väl inte kunna ställa till det så här jäkla ordentligt i kroppen? För fasen, jag är helst slut efter en vecka eller vad det nu är, med feber och hosta och all möjlig skit som anfallt mig titt som tätt. Det känns som om jag inte orkar lyfta armarna för att snyta mig ens. Men jag lovar, det vore ett stort misstag att inte göra det. Fasen vet vad som skulle hända om jag inte gjorde det då och då. Troligen skulle snoret annfalla mig och ta över hela lägenheten med katt och allt. Det vill vi ju inte ska hända.

Som grädde på moset så måste jag handla lite idag med. Här hemma finns det nu inget mer att äta än en smula makaroner och en ynklig samling buljongtärningar. Nog för att det kan vara gott med buljong, men jag vill nog gärna skämma bort mig lite mer än så. Kanske skulle man smaka på kattens torrfoder? Man vet ju inte, man kanske skulle bli positivt överraskad. Folk äter ju så mycket konstigt på sina semestrar i utlandet så man ska aldrig säga aldrig.

Nä. Nu ska jag försöka vila lite till. Det tar på krafterna att smattra på tangenterna känner jag.

Fan vad hopplöst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback