WoBWorld

Det är banne mig dags att skapa ett projekt för året. Nått att ta tag i när vinden blåser i mitt mentala torn, så att jag blir alldeles för duster och bitter och sakrastisk och elak. Då kommer bara frågan vad tusan det skulle kunna tänkas vara. Ja alltså, förutom det gamla vanliga, bli en bättre människa, gå ner nått antal kilo, skaffa mig någon sorts kondtion så att jag slipper hjärtflimmer av att sitta på toaletten, hålla ordning på hemmet, klippa mig och allt annat som man drömmer om.

Det borde vara något brilljant, sprakande, fantastiskt och helt otroligt. Lite för att passa min person liksom tänkte jag. Eller, kanske skulle det vara nått finstämt, mjukt och vackert? Inte för att det passar min person på nått jäkla sätt. Men just därför. Någon som tar ner mig när jag fladdrar iväg i tankens alla irrgångar. Samla frimärken? Nä, fan jag skulle bli skvat tokig på tre dagar. Alldeles för pilligt för min smak.

Läsa Shakespears samlade verk på engelska? Tja.Litet lockande är det allt. Förutom att Shakespear är vansiningt överskattad. Tror jag i alla fall. Jag vet ju inte, eftersom senast jag lästa Shakespar var jag liksom 14 och fattade fan inte ett endaste ord. Då läste jag ändå på svenska.

Skriva färdigt mina böcker? Nja. Alltså, det hela är väldigt lockande, det är det allt. Men samtidigt. Farligt det där. För nu, som det är precis nu, så är ju böckerna vansinigt bra och lysande. Men det är ju nu medan de fortfarande inte är mer än några hundra sidor var. Tänk om jag blir färdigt med dem och ingen jäkel vill ta i dem med en tång ens? Hur ska jag då kunna inbilla mig om att jag är så bra som jag gör? Som sagt, farligt det där.

Nä. Jag får hitta på nått annat. Renovera möbler? Redan gjort, färdig med det. Bli volontär i Afrika? Nja du. Det är väldigt långt till Afrika har jag fått för mig. Varmt med. Malaria och annat farligt. Nä, det är bättre att sitta här och vara förbannad för att ingen annan gör nått. Det känns bra i själen och man behöver inte egentligen göra nått alls. Bara skälla lite då och då.

Söka mina rysska rötter? Ja, det vore inte helt fel. Men Ryssland är ju så förbannat stort. Det vet ingen vart de där rötterna tar vägen. De kan spritta ut över hela jäkla asien. Då kanske man måste åka dit med. Ja som inte gillar att flyga. Förresten har jag inte råd när jag tänke närmare på saken.

Söka mina svenska rötter? Men det har jag ju redan börjat med, men jag hittar inget intressant. Alla andra har grevar och baroner och kungar och krigshjältar i sina rötter. Jag hittar bara en massa bönder, fabriksarbetare och en och annan indelt millitär. Inte det allra minsta spännande. Plus att jag hela tiden landar i Kinnarumma hur jag än letar. Ständigt detta Kinnarumma. Fasen, man kan tycka att mina förfädrer skulle ha det allra minsta gnutta äventyrslystnad och flyttat omkring lite. Men inte då. Det är väl ett under att de slutligen orkade ta sig in till Borås.

Skriva en massa bra musik som ingen annan har gjort än. Även det är en bra idé. I teorin alltså. Men så kommer vi ju till det där tråkiga med att jag redan försökt och inte fan lär man bli någon Lennon. Möjligen skulle mina klena resultat duga som bakgrundsmusik till en hiss i ett köpcentrum i Nacka. En hiss där högtalarna är sönder helst då. Nope. Inget för mig.

Nä. Jag får helt klart fundera en vända till på detta. Under tiden gör jag väl som jag brukar. Skäller lite, svammlar en väldigt massa och sen får det bli lite som det blir känner jag.