Borås lever
Ok. Jag fattar. Ja har missat allt det där med The Smiths och sedan Morrissey. En posör. Pretantiös. Troligen smygbög. Inget fel på bögar. Jag känner fler..... hm.. tja, jag har läst om dem i alla fall. Men att smyga med det? Åh nej. Jävla intellektuella skitstövel som delar ut blommor till publiken. Inte för mig. Inte för mig. Inte för mig.
Ok. Så. Jag hade fel. Igen. Karln, Morrissey, är ett geni. Ett jävla geni. Det är mer svett, blod och tårar i 3 sekunder av hans låtar än det är i 20 år av Motörhead. Och han sjunger för fan till mig. Hela tiden. Precis hela tiden. Jag lyssnar störögt. Tårögt. Hulkar lite mellan varven. Av ren och skär lycka. För att jag äntligen hittat någn som kan sätta ord på all den där skiten som ramlar runt, tumlar i min själ. Knivskarpt, ibland inbäddat i varma vågor, men alltid blodfyllt. Alltid med en egg som skär upp din underarm, låter blodet droppa ner, sanningen, det som ingen annan vågar tänka.
Att som Morrissey.. nä jag vet faktist ingen annan artist med ett internationellt rykte som sjunger sånt. Det är självmord att sjunga sånt. Ändå.. funkar det.
I juni kommer han till Borås. Åhaga. fan, det är liksom lika stort som när Beatles spelade i Boråshallen 1963. Yeps, de spelade aldrig i Göteborg. Men väl så i lilla Borås. Sedan dess har fan ingen spelat här. Alls. Förutom trubadrurerna på Brasset.
Men de sista åren har nått hänt. Lundell. Hellström. För att bara tala om några. Morrissey. Nån jäkel, på nått kontor, har tryckt på rätt knapp. Borås är helt plötsligt hett i nöjessverige. Tack för det. Men jag säger som jag alltid gjort. Tack Gode Gud för att jag bor i Borås.
Så. Jag har nyss erbjudit en av mina vänner (min enda?) att gå på Morrisseykoncerten med mig i juni. Fan, han gillar inte Morrissey men jag erbjöd mig att betala biljetten. Fanskapet måste fundera.
Vad är det för fel på folk? :-)
Ok. Så. Jag hade fel. Igen. Karln, Morrissey, är ett geni. Ett jävla geni. Det är mer svett, blod och tårar i 3 sekunder av hans låtar än det är i 20 år av Motörhead. Och han sjunger för fan till mig. Hela tiden. Precis hela tiden. Jag lyssnar störögt. Tårögt. Hulkar lite mellan varven. Av ren och skär lycka. För att jag äntligen hittat någn som kan sätta ord på all den där skiten som ramlar runt, tumlar i min själ. Knivskarpt, ibland inbäddat i varma vågor, men alltid blodfyllt. Alltid med en egg som skär upp din underarm, låter blodet droppa ner, sanningen, det som ingen annan vågar tänka.
Att som Morrissey.. nä jag vet faktist ingen annan artist med ett internationellt rykte som sjunger sånt. Det är självmord att sjunga sånt. Ändå.. funkar det.
I juni kommer han till Borås. Åhaga. fan, det är liksom lika stort som när Beatles spelade i Boråshallen 1963. Yeps, de spelade aldrig i Göteborg. Men väl så i lilla Borås. Sedan dess har fan ingen spelat här. Alls. Förutom trubadrurerna på Brasset.
Men de sista åren har nått hänt. Lundell. Hellström. För att bara tala om några. Morrissey. Nån jäkel, på nått kontor, har tryckt på rätt knapp. Borås är helt plötsligt hett i nöjessverige. Tack för det. Men jag säger som jag alltid gjort. Tack Gode Gud för att jag bor i Borås.
Så. Jag har nyss erbjudit en av mina vänner (min enda?) att gå på Morrisseykoncerten med mig i juni. Fan, han gillar inte Morrissey men jag erbjöd mig att betala biljetten. Fanskapet måste fundera.
Vad är det för fel på folk? :-)
Kommentarer
Trackback