Absolut ingenting händer.

Det är ingen idé att låtsas. Min lust att göra något jobbigt är lika med noll. Vad är då något jobbigt? Tydligen det allra mesta. Jag fick faktiskt, på riktigt, anstränga mig för att ta mina mediciner i morse. Sen satt jag och tittade rakt ut i luften bra länge. Funderade på sakernas naturliga tillstånd och lite annat. Efter det var det en enda stor ansträngning att fundera på att ens överväga att tänka på att kanske möjligen om jag bara orkade resa mig upp och ta ett steg mot att duscha. Och där finner ni mig för tillfället.

Kort och gott så är jag så nervarvad att jag inte för mitt liv vet hur sjutton jag ska orka varva upp för att göra det allra minsta idag. Världen är full av saker jag kanske borde göra. Som att ringa till Motivationsenheten och berätta att jag inte känner mig det allra minsta motiverad till att ta bussen på morgonen och motivera mig. Eller att skära tobaken som ligger på min diskbänk och är lagom genomfuktad för att bli skuren. Eller att duscha eller borsta tänderna eller äta eller ens koka lite kaffe.

Missförstå mig inte. Det är inte det att jag känner mig det allra minsta deprimerad. Inte alls som förr när jag inte ens orkade vända på mig i sängen utan bara låg och stirrad på tvn utan att se vad som rörde sig på skärmen. Nä, det är lite mer som att jag bara inte förmår mig till att ta steget från sömn till vakenhet utan hellre befinner mig i gränslandet. Inte den allra minsta gnutta rastlöshet plågar mig. Så här skulle jag kunna tänka mig att ha det mest hela tiden. Totalt förnöjd och lugn i själen.

Men. Vis av erfarenhet vet jag att man lätt fastnar i det där och vips har man inte duschat på två veckor och man undrar vart fan dagarna har tagit vägen. Så jag ska väl ta den där duschen, borsta tänderna, skära tobaken, ta bussen till stan och knata omkring lite. Bara för sakens egna skull.

Som den ointresserade läsaren redan har påpekat så händer det inte mycket i mitt liv och följdaktligen mer eller mindre inget alls på bloggen. Men jag är så nöjd med det så. Jag har inget emot det alls faktiskt, även om de saker som läsaren påstår att jag gör, alltså att onanera och dricka alkohol, är mycket sparsmakat förekommande i mitt liv för tillfället. Det ena för att jag inte är sugen och det andra för att det inte är bra för mig. Gissa själva vilket som är vilket.

Nä. Jag är så nöjd med att det är som det är just nu. Solen skiner mellan molnen och jag ska nog trots allt sätta på en kanna kaffe och vara nöjd med mitt liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback