En fredag mitt i livet
Hå hå vad varmt det är. Jättevarmt ju. Men det gör inte så mycket här i min lilla lya eftersom det är svalt och skönt här då solen inte ligger på förutom på morgonen och förmiddagen och inte ens då blir det speciellt varmt. På nätterna så är det riktigt gott om man jämför med det lilla rummet på Motivatonsenheten där det är bastuvarmt på nätterna. Så jag föredrar att sova hemma just därför. Men det spelar ingen stor roll vart jag föredrar att sova eftersom enheten gör över till sommarverksamhet på måndag och det bara är öppet på dagtid mellan 09.00-15.00.
Så idag ska jag in för att hämta det mesta av mina saker. Dags att flytta hem så att säga. De allra flesta har redan flytt fältet och kommer bara på dagarna. Så kvällarna är nog rätt så tråkiga där nu kan jag tänka.
I vilket fall som helst så har jag det bra hemma. Jag känner att jag verkligen behöver några dagar i stillhet och ensamhet efter att ha varit bland folk dygnet runt i 6 veckor. Det är skönt att vakna och ta en kopp kaffe i lugn och ro, klappa katten och bara vara. Det känns lite som att jag befinner mig lite i ett tomrum för tillfället. Mellan projekt så att säga. I 6 veckor så har jag varit dedikerad åt tanken på att växa som individ och lära känna mig själv och mycket har hänt. Otroligt mycket har hänt rent av. En hel massa dörrar som jag bankat på i 20 år har öppnats och jag närmar mig sakta kärnan i mina problem. Men än är jag bara nära utan att se målet tydligt.
Så jag fortsätter att fundera och vrida och vända på mina känslor och tankar. En sak jag har kommit fram till är att jag känner mig vilsen och frustrerad i den värld vi lever i. Mina värderingar funkar inget vidare i en tid när alla ställer varandra frågan "vad kostar du mig"? Det där med att ha ett öppet sinne, att vara trogen sina ideal och att försöka leva utan att förfalla till att döma andra människor är ju liksom inte så inne för tillfället.
Samtidigt som man ska vara en stark individ och se till sitt eget bästa ska man vara som alla andra. Hur fan funkar det? Eller, det gör det ju inte, inte som jag förstår det i alla fall. Pirater pratar sig varma om att den personliga integriteten är viktig och att man ska omvärdera upphovsrätt och patent samtidigt som de skor sig bra på sina uppdrag som politiker eller säljare av teknik. De säger en sak och gör en annan och det är väl rätt så talande för samhället idag?
Så, jag måste finna min plats i världen utan att köpslå för mycket med mina värderingar och banne mig om jag förstår hur det ska gå till. Men det är bara en sak som jag måste komma tillrätta med. Alla dessa konflikter som jag har inom mig måste jag lära mig att åtminstone förstå för att orka hålla ångan uppe och undvika all den ångest som de skapar i mig.
Men idag skiner solen, kaffet smakar gott och jag har det förbaskat bra så just nu känns det inte som att det är läge att bråka med mig själv. Idag är det läge för att nuta av livet. För en stund i alla fall.
Så idag ska jag in för att hämta det mesta av mina saker. Dags att flytta hem så att säga. De allra flesta har redan flytt fältet och kommer bara på dagarna. Så kvällarna är nog rätt så tråkiga där nu kan jag tänka.
I vilket fall som helst så har jag det bra hemma. Jag känner att jag verkligen behöver några dagar i stillhet och ensamhet efter att ha varit bland folk dygnet runt i 6 veckor. Det är skönt att vakna och ta en kopp kaffe i lugn och ro, klappa katten och bara vara. Det känns lite som att jag befinner mig lite i ett tomrum för tillfället. Mellan projekt så att säga. I 6 veckor så har jag varit dedikerad åt tanken på att växa som individ och lära känna mig själv och mycket har hänt. Otroligt mycket har hänt rent av. En hel massa dörrar som jag bankat på i 20 år har öppnats och jag närmar mig sakta kärnan i mina problem. Men än är jag bara nära utan att se målet tydligt.
Så jag fortsätter att fundera och vrida och vända på mina känslor och tankar. En sak jag har kommit fram till är att jag känner mig vilsen och frustrerad i den värld vi lever i. Mina värderingar funkar inget vidare i en tid när alla ställer varandra frågan "vad kostar du mig"? Det där med att ha ett öppet sinne, att vara trogen sina ideal och att försöka leva utan att förfalla till att döma andra människor är ju liksom inte så inne för tillfället.
Samtidigt som man ska vara en stark individ och se till sitt eget bästa ska man vara som alla andra. Hur fan funkar det? Eller, det gör det ju inte, inte som jag förstår det i alla fall. Pirater pratar sig varma om att den personliga integriteten är viktig och att man ska omvärdera upphovsrätt och patent samtidigt som de skor sig bra på sina uppdrag som politiker eller säljare av teknik. De säger en sak och gör en annan och det är väl rätt så talande för samhället idag?
Så, jag måste finna min plats i världen utan att köpslå för mycket med mina värderingar och banne mig om jag förstår hur det ska gå till. Men det är bara en sak som jag måste komma tillrätta med. Alla dessa konflikter som jag har inom mig måste jag lära mig att åtminstone förstå för att orka hålla ångan uppe och undvika all den ångest som de skapar i mig.
Men idag skiner solen, kaffet smakar gott och jag har det förbaskat bra så just nu känns det inte som att det är läge att bråka med mig själv. Idag är det läge för att nuta av livet. För en stund i alla fall.
Kommentarer
Trackback