Tankarna före en dusch
Usch och fy och eländes elände och en smula bedrövelse med. Steg 4 i raketen har just briserat och just nu funderar jag på hur tusan jag ska bli av med all den energi jag har i kroppen utan att göra något riktigt dumt. Kanske skulle man helt enkelt ta något av de lugnade medel jag har tillgång till och försöka tagga ner lite? Nä. Inte då.
Jag har nu i en timma lurat på att ta nästa buss till La stada för att bara gå omkring och hånle och alla glada människor medan jag tänker buttra tankar och förpassar dem alla till att brinna i livets lågor. Men ärligt talat. Orka. Troligen skulle det hela generera ett antal mycket sura inlägg här på bloggen och inte ens jag själv orkar med sådant nu. Inte medan regnet skvalar ner med full styrka på mitt takfönster och katten spinner och jamar på mig för att jag ska förstå att hon behöver en smula kel för att överleva dagen.
Nä. När man inte kan annat än att ta till dumheter ska man absolut inte göra just det. Men. Det är ju nu jag är sådär fruktansvärt oorineterad nu för tiden. För vad gör man då? Lockelsen i alkohol eller skabrösa uttanlanden liksom flagnar likt dåligt pålagd färg på en södervägg och kvar står jag i en känsla av att de gamla knepen ju inte var så roliga i längden och att jag borde göra något annat.
Fan. För första gången i livet så står jag framför en skuggig känsla av att jag borde ge mig ut för att springa eller nått. För att komma i balans igen. En drog är lik den andra liksom men springande ger ju en smula mindre påverkan på levern eller det sociala livet. Förutom då att ett riktigt dåligt hjärta eller ett sprucket kärl djupt inne i skallen kan uppträda i lika delar hos drinkaren eller den springande.
Nä. Kanske ska jag ta den där duschen fast ta ett kallt alternativ. Man vill ju gärna uppvisa en smula bättre tankeförmåga efter de senaste månadernas oupphörliga tänkande. Så jag gör väl så. Kall eller varm, har inte bestämt mig än. När icke längre vårvärme i händer, öron och hjärna står att finna, eller att man kan skrika fula ord och göra någon en smula ilsk så att man vet att man finns, så får jag väl göra något annat då.
Dusch får det bli.
Jag har nu i en timma lurat på att ta nästa buss till La stada för att bara gå omkring och hånle och alla glada människor medan jag tänker buttra tankar och förpassar dem alla till att brinna i livets lågor. Men ärligt talat. Orka. Troligen skulle det hela generera ett antal mycket sura inlägg här på bloggen och inte ens jag själv orkar med sådant nu. Inte medan regnet skvalar ner med full styrka på mitt takfönster och katten spinner och jamar på mig för att jag ska förstå att hon behöver en smula kel för att överleva dagen.
Nä. När man inte kan annat än att ta till dumheter ska man absolut inte göra just det. Men. Det är ju nu jag är sådär fruktansvärt oorineterad nu för tiden. För vad gör man då? Lockelsen i alkohol eller skabrösa uttanlanden liksom flagnar likt dåligt pålagd färg på en södervägg och kvar står jag i en känsla av att de gamla knepen ju inte var så roliga i längden och att jag borde göra något annat.
Fan. För första gången i livet så står jag framför en skuggig känsla av att jag borde ge mig ut för att springa eller nått. För att komma i balans igen. En drog är lik den andra liksom men springande ger ju en smula mindre påverkan på levern eller det sociala livet. Förutom då att ett riktigt dåligt hjärta eller ett sprucket kärl djupt inne i skallen kan uppträda i lika delar hos drinkaren eller den springande.
Nä. Kanske ska jag ta den där duschen fast ta ett kallt alternativ. Man vill ju gärna uppvisa en smula bättre tankeförmåga efter de senaste månadernas oupphörliga tänkande. Så jag gör väl så. Kall eller varm, har inte bestämt mig än. När icke längre vårvärme i händer, öron och hjärna står att finna, eller att man kan skrika fula ord och göra någon en smula ilsk så att man vet att man finns, så får jag väl göra något annat då.
Dusch får det bli.
Kommentarer
Trackback