Efter en telefonsamtal och före en dusch
En jäkla bra dag, den här dagen.Inte illa alls. Jag vaknade pigg som en liten iller redan vid 6-tiden i morse. Sedan dess har jag vankat omkring i min lilla lägenhet i morgonrock och lurat på att göra än det ena än det andra. Inget har jag fått gjort. Men å andra sida, som ett senare inlägg kommer visa, så är det ju inte ens skuggan av ett problem. Varför inlägget kommer senare beror på att jag håller på att skriva det. Om någon skulle orka undra.
Så. Jag har kört en maskin disk, rullat lite cigg. Klappat katten. Funderat på att göra något men kommit övererens med mig själv att inte göra mer än bara tänka på att tänka på att tänka på att göra något. Meningen med att göra något måste vara att det ska leda till någon form av tillfredställelse, att man gjort något gott i världen, glatt någon eller gjort någon form av nytta. Nå, dessa saker står inte att finna i den lilla bubbla som är mitt hem så varför då anstränga sig? Jag vet inte så jag låter det hela vara.
Men lite har jag fått gjort. Jag har ringt lite samtal och har därigenom kunnat låta det dåliga samvetet lägga sig til vila. Gott så. Bland annat har jag pratat med någon säkerligen viktig person som undrade varför jag varit frånvarande från Motivationsenheten och jag svarade så ärligt jag kan, att jag inte såg någn som helst mening med att åka dit på morgonen för att dricka kaffe, röka och vänta på att lunch serveras för att efter denna sedan röka och dricka kaffe i vänta på att åka hem. Ingen skugga må falla över personalen på stället, de gör så gott de kan med de resurser de har. Men däremot ska den som delar ut resurserna ha en rejäl skämmkudde framför ansiktet när idén att stänga på nattid över sommarens fram. Så mycket jobb som faller så många steg tilbaka för det. Puh.... Ett elände.
Nä. Nu ska jag ducha och sedan åka in till staden för att hjälpa min åldrade mor med lite ärenden. Visst låter det fint, men det hela handlar om dåligt samvete. För när jag drar mig tillbaka så gör jag det ordentligt. Jag svara inte ens min mor på telefon. Givetvis får kära mor typpjuck och blir så orolig att håret raknar och här sitter jag och vet det. Så igår var jag där på besök och förstod att det där med att hänge sig åt total letargi kanske inte är det bästa sättet att sköta sitt behov av total ensamhet.
För ett sådant har jag. Om jag inte får ensamtid, rätt rejält med sådan med, så bryter jag ihop. Jag måste få sortera alla dessa tankar som hela tiden rusar i min hjärna. Pulsen som ligger på 120 måste få picka på och jag måste får hänge mig åt att drömma om saker som bara finns i mig och inge annan. Watching the weels liksom.
Men. Dusch var det. Och medan jag duschar ska jag fundera över hur gott det är att stå där under det varma vattnet och sedan fundera på alla de som inte sett rinnande vatten någongång förutom när en smal bäck pärlar fram. Jag vet att det inte löser något att tänka på dem. Men det gör mit djupt tacksam för vad jag har.
Så. Jag har kört en maskin disk, rullat lite cigg. Klappat katten. Funderat på att göra något men kommit övererens med mig själv att inte göra mer än bara tänka på att tänka på att tänka på att göra något. Meningen med att göra något måste vara att det ska leda till någon form av tillfredställelse, att man gjort något gott i världen, glatt någon eller gjort någon form av nytta. Nå, dessa saker står inte att finna i den lilla bubbla som är mitt hem så varför då anstränga sig? Jag vet inte så jag låter det hela vara.
Men lite har jag fått gjort. Jag har ringt lite samtal och har därigenom kunnat låta det dåliga samvetet lägga sig til vila. Gott så. Bland annat har jag pratat med någon säkerligen viktig person som undrade varför jag varit frånvarande från Motivationsenheten och jag svarade så ärligt jag kan, att jag inte såg någn som helst mening med att åka dit på morgonen för att dricka kaffe, röka och vänta på att lunch serveras för att efter denna sedan röka och dricka kaffe i vänta på att åka hem. Ingen skugga må falla över personalen på stället, de gör så gott de kan med de resurser de har. Men däremot ska den som delar ut resurserna ha en rejäl skämmkudde framför ansiktet när idén att stänga på nattid över sommarens fram. Så mycket jobb som faller så många steg tilbaka för det. Puh.... Ett elände.
Nä. Nu ska jag ducha och sedan åka in till staden för att hjälpa min åldrade mor med lite ärenden. Visst låter det fint, men det hela handlar om dåligt samvete. För när jag drar mig tillbaka så gör jag det ordentligt. Jag svara inte ens min mor på telefon. Givetvis får kära mor typpjuck och blir så orolig att håret raknar och här sitter jag och vet det. Så igår var jag där på besök och förstod att det där med att hänge sig åt total letargi kanske inte är det bästa sättet att sköta sitt behov av total ensamhet.
För ett sådant har jag. Om jag inte får ensamtid, rätt rejält med sådan med, så bryter jag ihop. Jag måste få sortera alla dessa tankar som hela tiden rusar i min hjärna. Pulsen som ligger på 120 måste få picka på och jag måste får hänge mig åt att drömma om saker som bara finns i mig och inge annan. Watching the weels liksom.
Men. Dusch var det. Och medan jag duschar ska jag fundera över hur gott det är att stå där under det varma vattnet och sedan fundera på alla de som inte sett rinnande vatten någongång förutom när en smal bäck pärlar fram. Jag vet att det inte löser något att tänka på dem. Men det gör mit djupt tacksam för vad jag har.
Kommentarer
Trackback