Vad kostar inte influensan oss?
Jag funderar på att engagera mig i något. Ett tag funderade jag på att bry mig om djur. Men sen kom jag på att jag tycker djur är gott så den idén föll. Kommunist kanske man skulle bli? Nä, fan, jag gillar ju att ha pengar. Eller om man skulle bli en sådan där pretantiös regnskogsmänniska. Lite som Sting? Nej för tusan. Inte som Sting, då får hellre regnskogen brinna eller bli skrivbord.
Så vad ska man göra då? För att mätta det dåliga samvetet. Ge pengar till hemlösa? Nja. Alltså, det var ju fortfarande det där med att jag gillar pengar. Alltså mina pengar. Andras pengar orkar jag inte bry mig om alls om jag ska vara ärlig. Fast det där med jämstäldhet verkar bra. Förutom då att jag är vit, man, hetero och i medelåldern. Som sådan så är jag en smula rädd om de små priviliegier som universum gett mig och det vore ju rent av korkat att ägna sig åt att ge andra samma möjligheter på bekostnad av mina egna.
Så vad återstår när man tagit bort allt det där? Bevara Sverige svenskt? Men, Sverige är väl svenskt? Nä, det föll bort med. Plus att jag inte vill framstå som oerhört korkat. Lite självbevarelsedrift har man väl ändå.
Kvar bli, när jag en efter en gått igenom alla de där sakerna som man borde eller ville eller kunde, jag ska engagera mig för mig själv. Jajamen. Och ta mig tusan (jo jag vet, man ska inte börja en mening med &, fast nu ville jag göra det så därmed tyst om den saken) så ligger inte det även helt i tiden. Just nu så ska jag enligt alla mallar för livet bry mig om mig. Efter mig kommer mig och efter det så kommer kanske mina barn. Fast inte förrän på tredje eller fjärde plats. Mig. Bara mig.
Så. Från och med idag ska jag börja bry mig bara om mig. Förresten. På tal om inget annat. Vad kostar du mig? Alltså, ni vet förr i tiden, då när tv var svartvit och allt, när man tänker närmare på saker och ting, allt i världen var svartvitt, så frågade man ju, "vad kan jag göra för dig". Sen blev det, "vad tjänar du" och nu är den ständigt närvarande frågan "vad kostar du mig?". Problemet med svininfluensan är inte att folk blir sjuka, mår kass eller kanske till och med dör. Problemet är att det kostar samhället en massa pengar, ställer arbetsgivare i problemet att hitta folk som kan fortsätta skriva kod eller tillverka plastbitar till mobiler eller det finaste av all, sälja plastbitar. Att en stackare hamnat i respirator är inte ett problem som rör honom eller hans oroliga förstörda anhöriga. Tydligen är problemet att den där repsiratorn kostar pengar att driva.
Ja herre je. När jag tänker närmare på saken så tänker banne mig inte falla i den fällan. Att börja tänka så alltså. Eller snarare att sluta tänka. Även om jag just nu använder det allra mest självcentrerade forum som finns på jorden, bloggen, så tänker jag inte bli sådan att jag ens i en sekund tänker att det är synd att en influensa kostar pengar. Nope och inte.
För man undrar ju en smula över om inte världen fått dårpippi.
Så vad ska man göra då? För att mätta det dåliga samvetet. Ge pengar till hemlösa? Nja. Alltså, det var ju fortfarande det där med att jag gillar pengar. Alltså mina pengar. Andras pengar orkar jag inte bry mig om alls om jag ska vara ärlig. Fast det där med jämstäldhet verkar bra. Förutom då att jag är vit, man, hetero och i medelåldern. Som sådan så är jag en smula rädd om de små priviliegier som universum gett mig och det vore ju rent av korkat att ägna sig åt att ge andra samma möjligheter på bekostnad av mina egna.
Så vad återstår när man tagit bort allt det där? Bevara Sverige svenskt? Men, Sverige är väl svenskt? Nä, det föll bort med. Plus att jag inte vill framstå som oerhört korkat. Lite självbevarelsedrift har man väl ändå.
Kvar bli, när jag en efter en gått igenom alla de där sakerna som man borde eller ville eller kunde, jag ska engagera mig för mig själv. Jajamen. Och ta mig tusan (jo jag vet, man ska inte börja en mening med &, fast nu ville jag göra det så därmed tyst om den saken) så ligger inte det även helt i tiden. Just nu så ska jag enligt alla mallar för livet bry mig om mig. Efter mig kommer mig och efter det så kommer kanske mina barn. Fast inte förrän på tredje eller fjärde plats. Mig. Bara mig.
Så. Från och med idag ska jag börja bry mig bara om mig. Förresten. På tal om inget annat. Vad kostar du mig? Alltså, ni vet förr i tiden, då när tv var svartvit och allt, när man tänker närmare på saker och ting, allt i världen var svartvitt, så frågade man ju, "vad kan jag göra för dig". Sen blev det, "vad tjänar du" och nu är den ständigt närvarande frågan "vad kostar du mig?". Problemet med svininfluensan är inte att folk blir sjuka, mår kass eller kanske till och med dör. Problemet är att det kostar samhället en massa pengar, ställer arbetsgivare i problemet att hitta folk som kan fortsätta skriva kod eller tillverka plastbitar till mobiler eller det finaste av all, sälja plastbitar. Att en stackare hamnat i respirator är inte ett problem som rör honom eller hans oroliga förstörda anhöriga. Tydligen är problemet att den där repsiratorn kostar pengar att driva.
Ja herre je. När jag tänker närmare på saken så tänker banne mig inte falla i den fällan. Att börja tänka så alltså. Eller snarare att sluta tänka. Även om jag just nu använder det allra mest självcentrerade forum som finns på jorden, bloggen, så tänker jag inte bli sådan att jag ens i en sekund tänker att det är synd att en influensa kostar pengar. Nope och inte.
För man undrar ju en smula över om inte världen fått dårpippi.
Kommentarer
Trackback