WoBWorld

Då har den här dagen gått och jag mår oförskämt bra. Allt faller på plats liksom, sak efter sak rättar in sig i leden. Jag och kvinnan har suttit på min balkong och druckit kaffe, pratat om viktiga saker och diskuterat igenom vad det var som blev så fel i förra veckan. Vi pratade förväntningar och hur man ibland kanske tror sig vara starkare än man är. Det var helt enkelt underbart att sitta där i solvärmen och prata, med hunden Kita vid våra fötter och katten Chips liggandes i ett hörn av balkongen.

Jag fick hjälp med att bära ut alla tidningar som har samlat sig medan jag varit borta på behandlingshemmet. Sen har jag  även plockat lite här och var men någon storstädning har det inte varit aktuellt med idag. Bara vara hemma i den lägenhet där jag suttit så mycket så ensam och druckit och sörjt och deppat bort min tid. Men nu känns det som att allt är så annorlunda. Jag är ju medveten om att grunden är densamma. Men det känns hur bra som helst för tillfället och jag vet med mig att jag snart kan få alla verktyg och den styrka jag behöver för att hantera den botten av sorg som jag har i bröstet och som kommer från någonstans där jag inte kan finna den.

Nu ska jag lägga mig i sängen och sova. Det är en ny dag i morgon och jag är ordentligt trött. Katten har redan lagt sig i sängen och väntar på mig. Så jag bjuder eder godnatt.