Gud är två män

Ja du. Jag tittar och tittar och tittar på den första supergruppen som fanns. Förra inlägget. Gråter. Gråter och skrattar och gråter igen. Men inga tårar som faller är dåliga. Ren jävla lycka. Mitch. Clapton. Keef. LENNON. Den ultimata bluesen. Yer Blues. Stackars Jagger sitter och dyrkar Lennon och vill vara snäll och Lennon är precis så mycket ett arsel som Goldman sa att han var. En arg man. en våldsam man. En man. Som letade hela sitt liv efter någon att älska och fann... Tja...

Jag har en bild på min dator av Lennon när han låg på bårhuset. Jag har även bilden på Elvis i sin kista. Så. Lennon sa att "innan Elvis fanns det ingenting". Jag själv fanns inte innan jag fann dem. Allt annat efteråt är restvaror av det som är äkta. Jag är glad varje gång jag finner nått som spelar roll. Men i sista änden. Så finns bara Elvis och Lennon. Allt annat är kattguld.

Så. Du lyssnar inte? Nå. Synd, synd, synd för dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback