WoBWorld

Ja, nu har i alla fall den värsta baksmällan släppt. "Men hur gjorde du då", undar den föstrummade läsaren? Enkelt. Jag drack lite öl. Vips så mår man som man ska igen och det är bara att skjuta allt, verkligheten, framför sig. Det är söndag för helvete. Party. Liksom.

Nja. Det kanske spelar roll att jag ätit, läst morgonbladen och klappat katten lite. Det smärtar mig djupt att se min kära Chips trogna kattblick när jag vet att jag i morgon kommer överlämna det lilla djuret till en skoningslös veterinär som kommer sprätta upp buken på henne och plocka bort de livgivande organen. Men. Jag lurar mig själv med att tänka att det är bäst för henne. Precis så som vi människor gör när vi tänker på djur, gamla, barn och utlänningar. För jag vet ju liksom lite bättre än min lilla katt. Så klart. Jag har gåt i skolan och det har inte hon gjort. Så, när jag bestämmer mig för att jag i all min makt ska beröva henne möjligheten att få små Chipsflarn så har jag så klart rätt.

Äh. Vad gör jag utanför sovrummet? In med mig igen.