WoBWorld

Min lilla livskamrat sitter i köket, helt snurrig och virrig och äter och äter och äter. Men det är det snart slut med. För tjock sade veterinären. Prhmp. Som om inte husse är MYCKET tjockare. Plus att den vanliga kattmaten var tydlgen inget bra. Nä minsan. Det ska vara snordyr finmat som man bara kan köpa hos veterinären eller zooaffären. Men... Min katt är inge zoomänniska. Hon är en ICA-människa. Eller, ja jag vet, katt. Men samma samma liksom.

Så jag vandrar genom lägenheten medan hon äter, orolig för att något ska spricka eller så. Min lilla gumsa. Ny opererad, vaccinerad och chippad. Fast föremålet för min oro verkar inte vara så vansinnigt oroligt själv precis. Men så har hon bättre nerver än jag har.

Själv så är jag sådär. Försökte dela med mig av vissa saker som är jobbiga för en kamrat och det hela liksom bara ramlade på hälleberget. Den uppmärksamma läsaren har kanske förstått att de senaste månaderna inte har varit helt optimala. Inte det vanliga tjaffset med nerver hit och dit utan annat. Men. Fan vet. När jag väl försöker prata med någon om det så möter man bara väggar. Så jag skiter väl i att prata om det då. Var man för sig och allt det där. Det kanske räcker att jag pratar med min kära katt på natten. För ärligt talat. Det verkar lite som om ingen annan bryr sig.

Jaja. Nog om det. Nu ska jag dricka lite vatten, se till att Chips har vatten och mat inför natten och sedan tror jag att det är dags att lägga sig för att sova en stund.

:-(