Svammel

Helt klart en dag för eftertanke och kontemplation. Men det känns skönt att kunna tänka klart igen. Det har sannerligen varit lite si och så med det den sista tiden. Jag tror att det beror på att jag har kommit fram till en del saker de sista månaderna. En del saker som gör ont och en del saker som gör mig glad. Men jag är lite vilsen i världen just nu. Saker är inte på sina vanliga sätt eller ställen. Så jag känner mig förvirrad och reagerar med att bli arg. Ledsen. En gnutta deprimerad. Troligen finns de en smula 40-års kris i det hela.

Jag är vuxen nu. Det finns ingen tvekan om det. Jag kan inte längre balansera på kanten till ungdomen utan kan förstå att om jag har tur så har jag halva livet kvar. Och just nu så befinner jag mig på en plats som jag inte riktigt trivs med. Jag är tillexempel inte stolt över mig själv. Man behöver vara det. Känna att man gör något bra, något som spelar roll och i dessa dagar så spelar jag ingen större roll. Mitt ego står i vägen för att jag ska våga räcka ut en hand och grabba tag i livet igen. jag är rädd för att mina problem ska jaga mig resten av min tid här på jorden. Rädsla är ofta en stark fiende till kärlek, omtanke och empati.

Men missförstå mig inte nu. Jag mår faktiskt väldigt bra, när jag jämför med hur det var för några år sedan. Men det är just den där rädslan för att inte räcka till. Att försöka och misslyckas och slutligen förstå att jag inte är stark nog för att bli en fungeraden människa igen.

Så jag läser om världen och tänker en massa arga tankar. Men det blir fel när man försöker bota hat med ännu mer hat. Kom jag på idag. Så jag ska försöka finna lite harmoni igen. Fortsätta tycka precis lika mycket och försöka bekämpa intolerans och rädslor. Men det är kanske dags att bli lite smart med det där. Man kan inte skrika sig hes utan att berätta vad man vill.

Nog om det. Jag fryser och håller på att ännu en gång bli förkyld. Men jag är inte så förvånad. Jag har knappast gjort mitt bästa för att ta hand om mig det sista så till slut så säger kroppen stopp och belägg. Men det går ju över så. Ljuset har kommit tillbaka ute i världen. Våren smyger sig sakta på oss, trots tidvis kyla och små förvirrade snöflarn. Nu brukar jag alltid må bättre efter vinterns helvetesmörker. Så att inte glömma bort att tänka, äta ordentligt och försöka sova som normalt folk. Kan funka :-)

Nu ska jag återvända till sängen och kanske rent av lägga mig för att sova.

Som sagt. Ibland måste man vända ut och in på sig själv för att förstå livet. Om tre dagar är man ju lika förvirrad igen så det är väl skönt att känna sig hemma i världen för en liten stund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback