Jag skulle nog funka bra som statsråd jag med

Sådär ja. Då har man varit så där vansinnigt duktig att man nästan spricker av självgodhet. Här har det städats så det stått härliga till. Den som gjorde det var jag. Nu var det ju ingen storstädning av något slag utan mer ett allmänt krafsande med dammsugaren och lite slabbande med väldoftande vatten på golvet men ändå. Diskmaskinen står och brummar så hemtrevligt och fönster och balkongdörr är vidöppna för att släppa in den friska vårluften och släppa ut den unkna gamla sorgliga ursäkt till luft som fanns här i mitt lilla hem tidigare.

Just nu så kom jag på att jag är hungrig och vad ska man då göra åt det tro? Troligen blir det som vanligt att jag struntar i det tills magen hotar att hoppa upp och bita mig i näsan. Anledningen till detta är att jag har precis ingen mat alls hemma. Förutom de där buljongtärningarna och den där senapen som tycks överleva alla försöka att ätas upp. Kanske ska man prova lite kattmat? Funkar det för katten borde det ju funka för mig liksom. Nä, nu ska vi inte gå til execer. Det får nog bli en dusch och sedan lilla bussen in till stora staden för att införskaffa lite att gnaga på och sen var det ju det där med medicinerna med. Håhåjaja. vad allt ska kungens lilla dräng inte behöva göra för att ha ett drägligt liv...

Men som sagt. En dusch vore nog på sin plats. Nu när allt annat är rent och friskt så sitter jag här och retar mig på de sensationer som min stackars lilla näsa behöver stå ut med och som har sitt ursprung från min egen barnakropp. Så kan vi inte ha det. Tänk tillexempel om jag skulle få ett helt nytt och okänt Nobelprs idag. Pressen skulle kasta sig över mig och inte kan man lukta parkbänksboende då inte. Nä. Varmt vatten och någon form av tvålprodukt, raka lilla hakan och kanske till och med skvätta på lite luktagott så att man blev riktigt presentabel.

Då infinner sig en av de där frågorna som är så svåra att lösa i livet. Ska jag dricka lite vatten och röka en cigarett innan jag ger mig in i duschens förlovade land eller ska jag vänta? Konstigt att man aldrig kan få vara ifred för sådana där existensiella frågor. Hela livet är fullt av en massa eviga frågor som man måste svara på inför sig själv hela tiden. Vit skjorta eller svart? Vart ligger mina rena strumpor. Kaffe eller the eller vatten eller juice eller ett glad härlig rökig whiskey? Eller ska man blanda allt och hoppas att det är gott?

Nä. Jag får göra som jag brukar när jag har en svår fråga att lösa. Uppsöka sängens trygghet och ligga och titta i taket och tänka djupt och grundligt. Det brukar göra susen eftersom jag för det mesta, när allt är som det ska i världen och mitt sinne inte löper amok, somna. Vips och plötsligt har man löst hela problemet. Det är en strategi som har räddat mig många gånger. Att totalt ignorera själva grundfrågan och helt enkelt inte göra nått alls åt det. Det var en katastrof i mitt äktenskap med det gjorde mig i alla fall tämligen glad och sorgfri tills damen som bar min ring sade att "du, det här fungerar ju inte alls". Men det var då och man kan ju inte alltid lyckas i sina grundörutstättninger. Jag gör som Alliansen. Ingenting. Alls. Eller i alla fall så absolut lite som möjligt. Jag kan tro att Reinfeldt är en sån som sätter sig vid köksborde och käkar en smörgås om det skulle börja brinna i Sagerska palatset. Med lite tur så går ju branden över av sig självt liksom. Det kanske börjar regna eller nått och då är det ju skönt att inte ha tagit ut sig alldeles genom att ringa brandkår eller utrymma lokalen eller sånt jobbigt.

För det är ju så att det måste löna sig att jobba. Så klart. Sen om du råkar bli av med jobbet så får du väl.. tja. Hitta på nått själv liksom. Inte kan regeringen hålla på att ägna sig åt sådan petitesser. Arbetslinjen gäller även fast det inte finns några jobb. Bäst så.

Så, jag följer tidens gång och gör väl likadant jag.

Ja just det ja. Sängen var det ja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback