WoBWorld

Ny dag nya tag som klyschan säger. Jag har sovit precis hur oroligt som helst. Men det kanske är lika bra det så jag kom upp i någorlunda tid idag. Jag ska bara duscha och dricka lite kaffe så är det bussen in till stan och lasarettet som gäller. Jag försöker skaka av mig all rädsla och ångest och glömma känslan av att vara ensam i världen och koncentrera mig på min dotter som faktiskt är det viktiga just nu. Jag hoppas så klart att hon är bättre idag men jag tvivlar faktiskt på att de är så. Men eftersom hon verkar vara piggare under dagen så ska jag inte ge upp hoppet.

Idag väntar säkert en rad undersökningar igen. De pratade om halsodling och EEG så jag hoppas att de får det gjort idag. Problemet med kvinnan med de långa benen får jag ta senare. Kärleken är en komplicerad sak och passion betyder att det är väldigt starka känslor inblandade vilket kan ställa till det när man krisar. Men det är som sagt en sak jag får reda ut när min dotter mår bättre.

Jag tror inte att hon får komma hem idag heller eftersom hon inte äter eller dricker nått vidare och alltså behöver dropp, plus att febern inte ger sig. Så om hon blir kvar på sjukhuset så ska jag lösa av hennes moder som varit där sedan i början på veckan när de kom dit så att hon får komma hem lite. Så jag förbereder mig på några nätter och dagar på lasarettet tillsammans med min dotter vilket känns helt ok. Man vill vara där för sitt barn.

Jag har fått mycket stöd och uppmuntran på Facebook vilket glädjer mig. Folk bryr sig mer än man kan tro.

Så. En snabb blick i lokalblaskan, lite kaffe, en cigg och en dusch sen bär det iväg till sjukhuset.