Till min kusin Esko

har du sett på en annan människa och sett din själ i dennes ögon? Har du delat grunden till varför du lever men en annan människa? Det har jag. En man, som lever på att skapa, kreera, musik och hus och som kan dela med sig av sina minnen av min egen bakgrund.

Han bor i ett hus i skogen, skrattar högt åt livet men tar det på allra största allvar. Precis som jag gör när jag vågar. Han älskar lika mycket som jag, lever lika mycket som jag, lider på samma sätt som jag, genom att låta livet rulla på och ge det en spark i baken för att det är så livet ska levas.

Han välkomnar mig med allt han har. Salt och bröd och skratt och minnen och musik och ord. Allt jag behöver för att överleva ännu en dag i denna trista, bråkiga eländig värld. Jag vet att han finns och det är allt jag behöver. Han delar mina rädslor utan att vara rädd, han delar mitt skratt utan att skämmas och jag älskar honom för att han ger mig andrum.

En familj som förlåter mig när jag felar, som talar om för mig att jag felat men utan att döma. Bara ger mig goda råd och som tror på mig. PÅ min förmåga att skapa mig ett liv som är värdigt.

Han kan berätta om vår gemensamma historia, som vet mer än jag och som inte är rädd för att berätta det. En man som lär mig och som vill lära av mig.

Min kusin. Min älskade kusin som jag vet finns där för mig. Vad mer behöver man?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback