Come on Rocky boy

Så sitter man där. På en busshållplats i en mellanstor stad. Klockan slår förmiddag och vi alla vill hem fast ändå inte. Ett beslut tages. Så jag fiskar upp den där nyinköpta flaskan med vin och dricker. De faller ur, från teatern. De med de feta arslena och de tjocka plånböckerna. De som har råd att titta på livet utan att leva det. Teater på lördagförmiddag? Varsågoda. Här är jag.

Så de går förbi. Fnyser. Fnyrer. Tittar åt alla håll utom åt mitt håll. För de vill se hur livet smakar så länge det är på en tilja. Det där som försigår utanför på gatan orkar de inte med. De vill inte ta i det med tång ens. Men slutet på tången är jag.

Men så kommer bussen. Så jag ramlar in, itu, framför, inuti. Jag gillar inte det. Men jag måste.

Arslena går hem till sina franska filmer och sina kuddar och sin helg dom de tror att de njuter av men som de vara genomlider.

Själv? Tjohej. Öppna en flaska till, stoppa en vinballe in i en kvinna till. Somna, slockna. Sov. I morgon är en.... dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback