En notis om döden. Den du inte vill veta om
Man kan, i dagens publika blad, läsa, huru ett berusat sällskap har tappat en kista i något så chockande som i en grav. Jaha. Och? Vart skulle annars kistan hamna? Så vart de fulla och låt det ske. Det var så. Återigen. Samma hål, men någon som trodde att hålet var mindre djupt om någon var nykter om hålet var... eller? Va?
Döden skrämmer. Den skrämmer oss så att vi ens orkar bry oss om vem som bär kroppen, köttet, morset, det som förfaller, som ligger innanför en smula trä. Sorry. Jag har arbetat med döden i 20 år och jag kan berätta att det de facto inte spelar någon som helst roll om den som bär kroppen är full eller nykter eller vacker eller ful eller vit eller gredelin. Död är död är död.
Samma stank eftet 4 veckor, samma insjunkna ögonhålor, fast du inte ens vågar tänka tanken på att dina ögon kommer att försvinna.
Du vet inte var jag varit. Du vet inte vet inte vem du är.
Döden skrämmer. Den skrämmer oss så att vi ens orkar bry oss om vem som bär kroppen, köttet, morset, det som förfaller, som ligger innanför en smula trä. Sorry. Jag har arbetat med döden i 20 år och jag kan berätta att det de facto inte spelar någon som helst roll om den som bär kroppen är full eller nykter eller vacker eller ful eller vit eller gredelin. Död är död är död.
Samma stank eftet 4 veckor, samma insjunkna ögonhålor, fast du inte ens vågar tänka tanken på att dina ögon kommer att försvinna.
Du vet inte var jag varit. Du vet inte vet inte vem du är.
Kommentarer
Trackback