En tanke på att börja tänka på att tänka
Nu är jag förbannat trött på att röka. Jag veeet. Det låter ju helt märkligt från en som briljerar i konsten att röka så absolut mycket som helst och som inte ens har vet att skämmas för det. För det gör jag inte. Trots att man som rökare utmålas som en större skurk än Idia amin, Stalin och Hitler tillsammans. Dessutom är det ju något man fnyser åt och som anses utövas endast av lågutbildade, småkorkade människor. Men allt det där skiter jag högaktningsfullt åt. Att röka är en njutning hur man än ser på saken och jag lovar att man inte dör av att jag sitter och röker på en bänk på torget och man går förbi. Då är det nog värre med alla bilar som spyr ut allt de spyr ut.
Men liktväl är jag totalless på att röka. Den där njutningen jag talade om infinner sig inte längre. Dessutom så har jag ingen lust att drabbas av allt det där som man faktiskt kan råka ut för om man bolmar. Så återigen infinner sig tanken på att ta tag i det där. Jag menar, jag har ju slutat tidigare så jag vet att det går. Jag gjorde ett upehåll på 10 år mellan 1996 och 2006 förutom några ströciggaretter då och då. Men sen gick det som det gick med det där och här sitter jag igen och funderar på att sluta.
Anledningen är mest att jag tycker det är så förbaskat jobbigt att det tar upp så mycket av min tid. För att inte tala om allt detta jagande efter tobak. För råkar det sig så att man bara har ett paket hemma klockan 19 på en söndagskväll så nog faen känner man sig tvungen att ge sig ut i det kalla för att ta bussen in till stan för att köpa ett paket till. Så man inte behöver bli utan vilket alltid känns som en katastrof av episka format.
Men men. Steget till att sluta är stort från när man bara sitter och funderar på det. Ju mer jag tänker på saken så blir jag mer och mer röksugen just nu. Äsch. Så dumt.
Får ta en cigg och fundera på hur korkat det är att röka just den där ciggen.
Men liktväl är jag totalless på att röka. Den där njutningen jag talade om infinner sig inte längre. Dessutom så har jag ingen lust att drabbas av allt det där som man faktiskt kan råka ut för om man bolmar. Så återigen infinner sig tanken på att ta tag i det där. Jag menar, jag har ju slutat tidigare så jag vet att det går. Jag gjorde ett upehåll på 10 år mellan 1996 och 2006 förutom några ströciggaretter då och då. Men sen gick det som det gick med det där och här sitter jag igen och funderar på att sluta.
Anledningen är mest att jag tycker det är så förbaskat jobbigt att det tar upp så mycket av min tid. För att inte tala om allt detta jagande efter tobak. För råkar det sig så att man bara har ett paket hemma klockan 19 på en söndagskväll så nog faen känner man sig tvungen att ge sig ut i det kalla för att ta bussen in till stan för att köpa ett paket till. Så man inte behöver bli utan vilket alltid känns som en katastrof av episka format.
Men men. Steget till att sluta är stort från när man bara sitter och funderar på det. Ju mer jag tänker på saken så blir jag mer och mer röksugen just nu. Äsch. Så dumt.
Får ta en cigg och fundera på hur korkat det är att röka just den där ciggen.
Kommentarer
Trackback