Histtoria utan bakgrund

Jag försökte verkligen berätta. Jag gjorde allt jag kunde. Men tungan var låst i tanken. Det blev pladder och det vanliga tokiga. Men hur gör man då när man vill berätta hur musik låter inuti skallen? Tonr, harmonier, disharmonier. Hur man kan finna samma känsla hos Chopin som hos Motorhead.

Hur ett enkelt poppsnöre som Robbie Williams blir en religion. Där alla texter faller på plats och infogar sig bland allt det där man kommer sakna med livet den dagen man väl dör. Blodrött och stinkande och ruttnande rosor.

Just nu, i den här sekunden, så är jag vacker. Tills jag går förbi spegeln och finner att jag är åldrande och fet. Fet är värst. Alla de där kilona jag tappade har hittat tillbaka. Gravid utan beräknad förlossning. Vägen till det jag kommer tycka om igen är lång och hård och så jobbig att jag får äta något innan jag ens tänker på saken. Trampa på äggskal och äta äggen, vräka i sig äggen. Frossa i äggen.

Men det är som det är. Jag försökte verkligen berätta.

Jag kunde inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback