WoBWorld

Det är sådär mörkt. Sådär ensamt. Ett rum med gula väggar. Musik som spelar för högt för timmen. Glasbord, två gitarrer, fel, tre gitarrer. Ingen sjunger. Ensamhet. Som inplockad i bomull. Det ingen viss säga. Det inget vill veta av. Vem är du?

Så jag är jag  och jag kan inte annat. För hur skulle det då se ut? Om det inte vore jag som vorde den främmande fågeln?

Jag älskar dig. Bara så du vet.