Löjligt kallt.
Det här är ju helt löjligt ju. Det är kallt. Snorkallt. Inomhus alltså. Ute är det säkerligen ännu kallare, men det har jag ingen som helst lust att känna på så jag håller mig innaför mina väggar och dörrar. Likt förbannat är det kallt. Det brukar inte vara kallt i min lägenhet, så varför det är det nu förbryllar mig. Kanske är det jag som blivit ett år äldre sedan förra vintern?
I vilket fall så har dagen ägnats åt precis ingenting. Jag har rökt och druckit kaffe och bara varit alldeles förtjusande. Det räcker så bra en dag som den här.
Igår hade jag däremot en totalt jättelyckad dag. Jag och min äldsta son knatade ner till Knalleland och umgicks på det där sättet som man har en bild av att det ska umgås mellan en man och hans son. Äntligen kunde vi mötas utan att krångla in oss i det där kriget som vi har varit inveckade i sedan den kvällen han föddes. Vi pratade och snattrade och gick och tiden bara försvann. Det åts upp av livets svarta tidshål och jag saknar redan känslan av ljublande lycka jag hade i bröstet när vi pratade och kunde känna igen oss i varandra.
Så nrä jag väl kom hem så somnade jag lycklig och det var ett tag sedan så det var varmt välkommet. Idag vaknade jag inte speciellt lycklig alls eftersom jag försov mig. Tanken var att jag skulle åkt med min tant mamma och hennes väninna till kyrkogården men jag sov så gott så gott. Fast mitt samvete är tämligen rent eftersom jag var och tittade till herr far häromdagen. Han ligger kvar där vi lade honom kan jag berätta.
Nä. Nu väntar jag bara på att Elfsborg ska spela slut den sista hemmamatchen för säsongen. Än så länge leder de med 1-0. I Göteborg så har AIK än så länge tagit guld och jag är rätt säker på att resultatet står sig. Surt men sant. Jag är inte mycket för det där med IFK-hatet som man ska ägna sig åt som Elfsborgare utan tycker nog det vore kul att AIK kunde tvålas till lite av ett västkustlag. Men saker är som de är.
Så. En kopp kaffe till och så får vi se vad dagen erbjuder i fortsättningen. Bara det inte vore så kallt.
I vilket fall så har dagen ägnats åt precis ingenting. Jag har rökt och druckit kaffe och bara varit alldeles förtjusande. Det räcker så bra en dag som den här.
Igår hade jag däremot en totalt jättelyckad dag. Jag och min äldsta son knatade ner till Knalleland och umgicks på det där sättet som man har en bild av att det ska umgås mellan en man och hans son. Äntligen kunde vi mötas utan att krångla in oss i det där kriget som vi har varit inveckade i sedan den kvällen han föddes. Vi pratade och snattrade och gick och tiden bara försvann. Det åts upp av livets svarta tidshål och jag saknar redan känslan av ljublande lycka jag hade i bröstet när vi pratade och kunde känna igen oss i varandra.
Så nrä jag väl kom hem så somnade jag lycklig och det var ett tag sedan så det var varmt välkommet. Idag vaknade jag inte speciellt lycklig alls eftersom jag försov mig. Tanken var att jag skulle åkt med min tant mamma och hennes väninna till kyrkogården men jag sov så gott så gott. Fast mitt samvete är tämligen rent eftersom jag var och tittade till herr far häromdagen. Han ligger kvar där vi lade honom kan jag berätta.
Nä. Nu väntar jag bara på att Elfsborg ska spela slut den sista hemmamatchen för säsongen. Än så länge leder de med 1-0. I Göteborg så har AIK än så länge tagit guld och jag är rätt säker på att resultatet står sig. Surt men sant. Jag är inte mycket för det där med IFK-hatet som man ska ägna sig åt som Elfsborgare utan tycker nog det vore kul att AIK kunde tvålas till lite av ett västkustlag. Men saker är som de är.
Så. En kopp kaffe till och så får vi se vad dagen erbjuder i fortsättningen. Bara det inte vore så kallt.
Kommentarer
Trackback