WoBWorld

Det har hänt något i världen igen. De där, lyckliga, vackra, har blivit gråhåriga, bredskäggiga. Nu talar vi så klar om männen. Men öven hos kvinnorna har något hänt. En stilla revolution som jag tror är faen så mycket mer betydlesefull än den där predikande behåbrännande saken som kvinnorna trodde de var med om då på 70-talet, innan de födde barnen och var hemma och glömde bort att de skulle göra karriär. Vad nu en karriär är? Men ofta undrar jag hur Schymans barn mår??? Ingen mamma, ingen pappa, bara snälla tanten på dagis.

Själv är jag uppväxt med en pappa som var hemma och en mamma som jobbade. Jo, bara där gick det fel. Så klart. Min far gjorde allt det där med att vara med lilla mig, städa, skala potatis, koka gröt, ta med mig på låååånga promenader i Annelundsparken eller Ramnaparken eller helt enkelt rakt ut i skogen. Där kunde vi stå och dofta på skogen. Han rökte visserligen men det gjorde jag inte. Då.

Sen började skolan och helvetet. Men det är en annan historia.

Fast jag lärde mig en hel del de där åren. Att könet bakom omtanken inte spelar någon som helst roll. Men att det är viktigt, faen så viktigt att man har en tråd med den som man är med som barn. Den tråden finns inte när man är på dagis, hur mycket vi än vill det. Nu kan mina egna barn mörda mina ord, det vet jag. Och det borde de. Men jag kan teorin i alla fall. Sen är det väl uppkörningen som jag inte klarade.