All you need is...

Nylonindränkta andetag, köldrosa läppar och kalla vintercigaretter. Ett vattendrag och vissna blomster. I oktober gäller inte naturens lagar längre. Inget växer inget vissnar. Tomhet och frisk luft. Ord som ramlar mellan två människor. Skratt som ekar i hjärtat och visst ville jag luta mig fram och kyssa henne. Men det kan man ju inte. Absolut inte när man inte har något som helst att erbjuda förutom skulder och en trött kropp.

 

Att vandra sådär. Två fast flera. På knastrande grus i hösten och diskutera med blodet fullt av koffein och nikotin. Viss är det vackert? Så man går där och leker att man är något man inte är. Försöker hitta sin egen botten, den som man vill visa. Kanske lyckades jag. Inte vet jag. Typiskt nog så infann sig den tiden när blåsan tog konsekvensen av kaffet och man fick skamset erkänna att man är bara av kött och blod.

 

Så nu sitter jag här. I min lilla, lilla värld och funderar på hur saker kunde vara annorlunda. Men saker och ting är som de där och jag kan inte alltid göra något åt det även om jag har livet i min hand. Att tvinga någon att tycka om mig ligger inte för mig. Så jag är det jag är. Halv 4 i natt kommer tidningarna och kanske är jag vaken då. Kanske sover jag. Kanske drömmer jag. Kanske, kanske. Livet är fullt av det där ordet. Men en vacker kvinna med än mer vackra tankar är vacker hur man än ser på saker.

 

Visst är nylon vackert?

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback