WoBWorld

Det är en sån där dag. Ni vet. Man vaknar och kaffesmaken från gårdagen har rymt sin kos och det enda man kan känna och tänka på är att man borde, ville, skulle, sova lite till. Men. Man är ju god och snäll och duktig så man ger sig upp ut i vardagsrummet och sänker musiken som varit på hela natten, ger sig ut i köket, mal en handfull kaffebönar och röker en cigarett i väntan på att det där jävla kaffet ska perkulera färdigt.

Efter lite av drycken och lite av tobaken och lite av tandborstning så funderar man på vad katten ska äta. Efter att ha löst det problemet med att ge henne kattmat så klär man på sig och sätter sig på bussen. Inget mer än det.

Timmarna liksom rullar på, kanske utan styrsel, kanske utan att jag kunnat påverka dem? Men så har jag inte gjort något för att styra det hela heller. Tittat på tv och skrattat åt 2 1/2 män och rökat en farlig massa cigg. Kanske väntat på att någon ska dyka upp på Fejan. Så dök männskan upp och vi snattrade på och nu känner jag inte alls för att sova. Men det är vad jag ska göra, för snattret är över och i morgon är det tisdag och jag ska klippa mig.

Så. Om man summerar plus och minus så blir det hela röda siffror i summkolumnen för den här dagen mitt i livet.

Vem faen kan begära mer?