Jag målar livet svart

Vilken dag. En sån underbar dag. En sån fantastiskt dag. Förutom en massa bakslag så var dagen full av fantastiska saker som att min löjligt vackra dotter var på besök. Såna saker kan man inte bara hålla ifrån sig. Vi gjorde allt det där jag alltid har viiljat göra med henne men inte haft koll på att man kan göra. Hon hade nog vansinnigt tråkigt tror jag men jag hade en dag som jag vill spara i resten av livet. Vi fikade, gick omkring på stan, var hemma och lyssnade på musik och gjorde allt det där som jag har fått för mig är livet. Jässes vad ett barn kan göra livet värt att leva.
rött
Sen träffade jag två goda vänner på stan. Vi pratade och pratade och jag mådde sådär bra som man bara kan göra när man disluterar med vänner. Efter det så åkte jag hem men kikade förbi en annan vän och pratade bort en stund. Jag har inte träffat så många människor på länge så ärligt talat, jag är vansinnigt trevligt glad.

När jag kom hem så somnade jag som ett barn. Trött och hade tappat bort min mobil. Nu har jag funnit den igen. Den låg på en stol i hallen. Hur det där gick till vet jag inte riktigt men jag är lika glad för det. Nyckelordet för dagen är glad om någom missat det. Glad. Hur ofta är lilla Jonas det? Inte så.

Nu ska jag lyssna till Stones resten av naten. Ärligt talat så är den här låten en av de allra bästa som någonsin gjorts. Just nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback