Kostbara stenar

Jag sitter och väntar på att mitt liv ska börja. Men det verkar hopplöst. De säger att våra dagar är bättre än de som var förr, men det vet jag inte så noga om jag instämmer i. Men det jag vet är att de här dagarna är mina och bara mina att leva.

Mycket har hänt. Sneda, dumma, fula saker. Ett steg fram och tusen meter ner. Så jag har tillbringat dagarna med att röka, snusa, läsa, prata med katten och fundera hur i hela fridens namn jag ska hinna ikapp mig själv före jag läggs ner i graven. Svaret undkommer mig gång på gång. Hösten har kommit med morgonfrost och fallande löv. Snart, strax, färgas lövskogarna av trötthetens färger och innan vi har kommit på det så är vintern här.

Det känns alldeles som nyss jag stod i stekande sol på gården utanför motivationsenheten och pessimistiskt förklarade att jag redan saknade sommaren. Den hade inte ens hunnit börja men jag var som så ofta ett eller hundra steg före. Nu är jag inte här heller. Nu fruktar jag vinterns kyla. Mina element är kokande varma på morgonen och när jag går upp i min morgonrock så är det ingen idé att öppna balkongdörren för att vädra. Det blir för kallt och dystert då. Även när solen skiner.

Idag var jag i staden för att gå på ett möte som handlade om bara mig. Såklart var allt inställt när jag kom fram. Men det gjorde inte så mycket. Dagen låg öppen framför mig och jag var på ett strålande humör så vad fan brydde jag mig om ett inställt möte?

En kort promenad tog mig till en av stadens kyrkogårdar, den där min far ligger. Kalla mig morbid eller vad du vill, men jag finner det vilsamt på kyrkogårdar. Den speciella jag var på är full av gravar från börjar på 1900-talet och jag gick där och läste namnen på stenarna, fundrade på varför en del människor kostar på sådana jättestenar som det finns där. Varför? Tror de att man blir lite mindre död om man vilar under en jättesten?

Likaså. Nu sitter jag hemma igen. Funderar på att äta men orkar inte.

Men på det hela taget så är livet helt ok.

Kommentarer
Postat av: Anonym

2009-10-01 @ 16:24:46
Postat av: Kristina

Tror att ditt liv började just denna veckan!

Hur som helst kommer livet till dej antingen du vill eller inte!

Kul att du börjat skriva igen! Kraaam!!!

2009-10-01 @ 16:26:46
Postat av: Ann

kul kommentar... blir lite mindre död om man har en stor sten! :)

2009-10-16 @ 20:03:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback