WoBWorld

Alla har slutat röka och börjat springa. Jag är nog lite för lat för det där. Fel, inte lat. Bekväm. För så där särdeles lat är jag faktiskt inte. I alla fall inte när jag mår bra. Däremot så faller jag ner till total passivitet när själen krånglar och kränger med mig. Men det beror nog mer på att jag triggar igång den alldeles förfärliga ångesten om jag så mycket om rör på mig och att den blir ännu argare om jag försöker aktivera mig. Då rasar den och sliter i varje cell i mig av ilska för att jag försöker finna en tillvaro utanför mörka rum och slutna dörrar.

Men när jag mår bra blir jag väldigt lätt rastlös och måste göra något för att inte livet ska bli grått och tråkigt. Ett tag hade jag dille på att renovera möbler. Varsamt slipa trä tills det blev alldeles slätt och färglöst så att jag kunde smeka på ny färg.

Jag kunde även stå i timmar och pilla med min bil i det varma garaget. Putsa, laga, skruva, smörja. Tills allt blev precis som jag ville ha det.

Mellan varven har jag promenerat. Långa ordlösa promenader runt bland grusvägar och blandskog. På trottoarer i snett vinterregn och blänkande billampor.

Jag har suttit i timmar med gitarren och sökt nya sätt att få den att låta på. Städat mig svettig. Rastlöst letat meningen med livet. Men nu så är jag tämligen nöjd med att vara inuti tankar och känslor och bara känna efter vad hjärtat vill säga mig.

Så jag väntar med att sluta röka. Väntar med att börja springa. Folket gnölar om det hela och pekar med hela handen när de säger att jag skulle må så mycket bättre om jag bara sprang en stund. De knorrar över att jag inte följer dem i spåren runt sjöar och under elljusen i skogen. De har så svårt att inse att det dom får den att må bara kanske inte får mig att bli en anpassad och lycklig individ.

Jag anser mig ha funnit andra sätta att må bra på. Nu talar jag inte om alkohol och koffein och nikotin och kemiska preparat, utan om de enkla sakerna som göra att jag kan känna djup förundran över att livet kan vara så skönt att leva.

Jag påstår inte att det som får mig att må bra får andra att må bra. Men jag tror att vi alla behöver inse just det där. Att den egna lyckan inte är allas. Det blir lite som när en nyfrälst predikar för sina medmänniskor om hur stor gud är när de som lever sina liv bland svettiga stumpor och toppluvor pratar om sin religion, motion.

Så jag sitter här och tittar på hjulen som snurrar utanför mitt fönster. Lycklig och glad för det. I trygg förvissning om att jag kan ta klivet utanför min dörr nu för tiden, utan att tro att himlen ramlar ner över mig. Det är min frälsning. Att uppleva att jag är fri, att jag har sonat mina brott.

 

People say I'm crazy doing what I'm doing
Well they give me all kinds of warnings to save me from ruin
When I say that I'm o.k. well they look at me kind of strange
Surely you're not happy now you no longer play the game

People say I'm lazy dreaming my life away
Well they give me all kinds of advice designed to enlighten me
When I tell them that I'm doing fine watching shadows on the wall
Don't you miss the big time boy you're no longer on the ball

I'm just sitting here watching the wheels go round and round
I really love to watch them roll
No longer riding on the merry-go-round
I just had to let it go

Ah, people asking questions lost in confusion
Well I tell them there's no problem, only solutions
Well they shake their heads and they look at me as if I've lost my mind
I tell them there's no hurry
I'm just sitting here doing time

I'm just sitting here watching the wheels go round and round
I really love to watch them roll
No longer riding on the merry-go-round
I just had to let it go
I just had to let it go
I just had to let it go

J. Lennon