En blomma i asfalten
Jag fick nyss ett sådant där sms som gjorde att alla tankar på att livet kan vara svart och grått och lila försvann. En underbar uppfinning det där. Att mitt i livet kunna få ett litet kort meddelande som lättar upp den cementgrå himlen och får en (mig) att dansa en smula fast jag absolut inte kan dansa.
Tvätthöger ligger där den alltid har legat. Men i morgon ska jag leva sådär normalt och tvätta alla lakan och kalsonger och skjortor så att de doftar gott och lösa upp alla fläckar som jag gett dem i motvillig gåva. Men det är lätt att tvätta när man gör det för att man vill var en smula vacker för någon. Det är lätt att raka sig på morgonen när man vet att man inte vill riva någon på kinden.
Men idag ska jag inte göra något av det. Alls. Jag ska sitta med min gitarr och spela och vänta på ett tecken från närmsta mobilmast. Ännu ett sådant där tecken som gör att alla andra tecken förbleknar och förtivnar. Låt alla svarta katter i världen spatsera framför mig, jag ler åt dem och önskar dem all lycka i livet. Vintern sänder hela tiden tecken på att den är på väg men jag har vår och sommar och sol i själen. Vem behöver element och raggsockar i de dagar när hjärtat glöder`
Inne, djupt i min klena skalle, viskar en liten röst :försiktigt nu. Rusa inte iväg. Så jag hejdar mig. Inte för att jag vill men för att jag inte vågar annat. Det är nog bäst så. Sägs det. Men å andra sidan så känns det totalt omöjligt och framför allt dumt att göra som andra vill att man ska göra. Jag måste vara mig, jag kan inte vara någon annan.
Det är sådana här dagar som är farliga. När man tror att bara en öl skulle kunna svalka hettan i mitt inre. Men det är just den ölen som är den farliga. Så jag tuktar mina lustar och läser tidningen istället. Dricker nymalt kaffe och röker en cigarett. Allt för att inte falla handlöst utan att falla med fallskärm.
Det är som det är med livet. Enda stor röra av saker och intryck och bokstäver och ljud och skog och asfalt om vart annat. Mitt i allt det där har jag funnit mjukt kött och len hud.
Den tanken är oerhört vacker för mig.
Tvätthöger ligger där den alltid har legat. Men i morgon ska jag leva sådär normalt och tvätta alla lakan och kalsonger och skjortor så att de doftar gott och lösa upp alla fläckar som jag gett dem i motvillig gåva. Men det är lätt att tvätta när man gör det för att man vill var en smula vacker för någon. Det är lätt att raka sig på morgonen när man vet att man inte vill riva någon på kinden.
Men idag ska jag inte göra något av det. Alls. Jag ska sitta med min gitarr och spela och vänta på ett tecken från närmsta mobilmast. Ännu ett sådant där tecken som gör att alla andra tecken förbleknar och förtivnar. Låt alla svarta katter i världen spatsera framför mig, jag ler åt dem och önskar dem all lycka i livet. Vintern sänder hela tiden tecken på att den är på väg men jag har vår och sommar och sol i själen. Vem behöver element och raggsockar i de dagar när hjärtat glöder`
Inne, djupt i min klena skalle, viskar en liten röst :försiktigt nu. Rusa inte iväg. Så jag hejdar mig. Inte för att jag vill men för att jag inte vågar annat. Det är nog bäst så. Sägs det. Men å andra sidan så känns det totalt omöjligt och framför allt dumt att göra som andra vill att man ska göra. Jag måste vara mig, jag kan inte vara någon annan.
Det är sådana här dagar som är farliga. När man tror att bara en öl skulle kunna svalka hettan i mitt inre. Men det är just den ölen som är den farliga. Så jag tuktar mina lustar och läser tidningen istället. Dricker nymalt kaffe och röker en cigarett. Allt för att inte falla handlöst utan att falla med fallskärm.
Det är som det är med livet. Enda stor röra av saker och intryck och bokstäver och ljud och skog och asfalt om vart annat. Mitt i allt det där har jag funnit mjukt kött och len hud.
Den tanken är oerhört vacker för mig.
Kommentarer
Trackback