Hälsning
Jag vet inte varför hon fortfarande läser. Hon som talade om allt men menade inget. Förutom sig själv och sin egna smärta. Jag finner henne på min läslista och vet inte varför. Vad är meningen? Live and let die. Jag har fått tag på den där postern som hon rev sönder. Hel. Bara min. Den ska bakom glas och ram och jag ska veta att den är min, från mitt minne och att ingen som river sönder får riva i mitt liv.
Jag har någon som får riva min rygg. Sönder och samman och tillbaka igen. Bita och slita och morra. Klä sig i lack och nylon eller intet och binda ris för min rygg. Be mig om allt och mer därtill. Mörkt hår och mörkt skratt.
Så lev och låt dö. Plocka en svamp, rid en rygg, gå en promenad. Men låt mig vara ifred.
Jag har någon som får riva min rygg. Sönder och samman och tillbaka igen. Bita och slita och morra. Klä sig i lack och nylon eller intet och binda ris för min rygg. Be mig om allt och mer därtill. Mörkt hår och mörkt skratt.
Så lev och låt dö. Plocka en svamp, rid en rygg, gå en promenad. Men låt mig vara ifred.
Kommentarer
Postat av: Irene
Jag läser fortfarande, varför tja jag vet inte egentligen, men jag har läst din blogg i snart två år och vet inte varför jag skulle sluta nu. Du säger att talade men inte menade något. Så fel du har, men det ska jag inte gå in på nu. Jag ville tala med dig via tele men du svarade inte när jag ringde. Det har i ofs ingen som helst betydelse, för jag kan skriva här. Jag ville bara säga att jag gillar att läsa vad du skriver och att jag önskar er allt gott och lycka till, för det är ni båda två värda. Sen vill jag tala om att jag har fixat mitt Beatles fodral och min matta är ren. Jag har köpt nya vinglas och alla fläckar är borta.
Önskar både dig och din kvinna lycka till i allt!!!
Trackback