Kungen är i köket
Så vad gör jag då? När allt känns varmt och mjukt och kyssarna smakar honung och mjölk, när mjuka händer smeker mitt hår och en hund skäller för att matte kramar farbrorn. Jag fortsätter drömma. Som alltid. Tankar som spelar sitt vanliga obegripliga spel i skallen, känsor som lägger sig till ro i mitt inre. Gott så. Drottningen är död, leve drottningen. Kungen är i köket och röker, hunden spelar med en fotboll och himlen är röd som blod när den lägger sig till ro.
I natten ger vi varandra små presenter. Suckar och stön. Min panna blänker av svett och hjärtat hotar att falla ur bröstet på mig. Att somna ihoptrasslade, som två garnnystan som katten lekt med, omöjligt att veta vart hon börjar och jag slutar. Ett täcke som är för varmt, okända ljud i natten. Precis så som livet borde vara hela tiden.
Vi trevar oss fram. Försöker finna varandra i tankarna såväl som i själen. Pratar om allt, snattrar om intet. Äter röker dricker kaffe ihop. Allt är vi, vi är allt. Förutom alla andra så klart. Den stora världen utanför det varma täcket. Så många att träffa, så många att skratta med, så många att titta på. Lyssna med.
Jag är på väg. Som en raket, som en ljusstråle. Snabbare än tiden. Lyckligare än den jag var i förrgår. Olyckligare än den jag kommer vara i morgon. Trasig och en smula rädd. Men varje blick från henne är som balsam på såren. Varje kyss läker. Mörkt hår och mjuka händer. En massa energi och empati. Allt det jag saknar. Ying och yang. Svart och vitt. Plus och minus och en summa som blir perfekt.
Så. Jag längtar efter att röka en cigarett. För att jag vill. För att dämpa hoppet och för att komma ner en smula på jorden, så att jag inte än en gång rusar iväg och slutligen finner att jag rusat så fort att jag åter är ensam och fel.
Livet är märkligt. Som tur är
Men snälla, var rädd om kärleken! Spara den som en fin skatt och fläk inte ut den på nätet! Varför inte låta den vara helt er egen privatsak den här gången? LYcka till.
Varje relation kräver sin egna ton. Den här vill verka lite mer i det dolda. Men att tro att jag har berättat allt tidigare är väl vad jag kan känna vara ett stort missförstånd :-)
Även om man kan tro att hela mitt liv finns på Blogg.se så lever jag till största delen i det dolda, precis som de flesta
Det förstår jag. Men som läsare, intresserad av ditt sätt att skriva, ditt språkbruk,och med en viss empati för din person, känns det som om du lämnar ut det ömtåliga som en ny, spirande kärlek innebär. Stäng dörren om er! Det är inte någon kritik, bara omtanke.
Jo, jag förstår hur du tänker och jag ska försöka att hålla det hela lite mellan damen och mig. Fast det lär dyka upp lite ord här och där, helt enkelt för att jag har svårt att se hur jag ska lägga in ett stort hål mitt i livet. Men som sagt, jag ska försöka att inte "slaska till det". :-)