Mitt inne i drömmen
Det är visst en såndär dag där man vaknar och sedan fortsätter saker liksom bara. Steget från sömn till vakenhet tar man inte fullt ut. Tankarna dröjer sig kvar och fastnar som ett klibbigt spindelnät som man har oturen att traska rakt in i. Men det ska nog vara så vissa stunder i livet. Man orkar inte, kan inte, hela tiden vara fullt i och med stunden. Driften att andas tar över. När man sprungit ett helt liv måste man då och då drömma sig igenom en hel dag.
Därutanför fönstret jagar molnen fram över en blekblå himmel. Grått, vitt, silver och små aningar om guld blandar sig, leker tafatt och lämnar mig andlös. Det är gott så. Kaffet smakar bra förutom att jag ständigt finner små klumpar av mjölk i botten. I munnen andas tungan i hopp om den kärva torvsmaken av en välbehandlad whiskey. Jag berättar tyst, för mig själv, att de dagarna är över. En lust är bara just det. En lust. Inget man dör av om man inte möter och mättar.
Så. Jag sitter och längtar efter att finna mig själv vara ett geni. Det enda jag finner är en högst ordinär tankefömåga och den darrande känslan av att trampa på krossat glas med grova kängor. Men jag är inte besviken. Inte bitter. Jag nöjer mig att det är som det är och att jag troligen inte kommer att sätta några stora fotspår i världen. Jag har slutat växa.
Som sagt. Allt är helt ok. Jag är en gnutta rädd för att åka hem och möta mig själv i de där rummen där så mycket gått fel. De enorma salar som min lilla lägenhet förvandlas till när jag vaknar upp från trygg, djup sömn. Golv som vittnar om alla vägar jag vandrat mellan rum på rum. Men jag måste möta livet. Så är det ordnat i tillvaron.
Jakten på att bli älskad måste börja i mig själv. Jag är en bra bit på väg. Kanske kommer jag en dag fria till mig själv. Kanske säger jag då ja. Än så länge vet jag inte. Men hoppet är starkt. Dagar och nätter i billig sex är över. Det vet jag. Köttets lust är stark. Det ska den vara. Men vissa saker måste man finna för att finna något annat. Som en labyrint. Rätt väg finns där. Men att hitta den är knappast någon barnlek.
Så jag letar väl vidare. Sekund efter sekund en uns närmare svaret.
Men idag drömmer jag.
Därutanför fönstret jagar molnen fram över en blekblå himmel. Grått, vitt, silver och små aningar om guld blandar sig, leker tafatt och lämnar mig andlös. Det är gott så. Kaffet smakar bra förutom att jag ständigt finner små klumpar av mjölk i botten. I munnen andas tungan i hopp om den kärva torvsmaken av en välbehandlad whiskey. Jag berättar tyst, för mig själv, att de dagarna är över. En lust är bara just det. En lust. Inget man dör av om man inte möter och mättar.
Så. Jag sitter och längtar efter att finna mig själv vara ett geni. Det enda jag finner är en högst ordinär tankefömåga och den darrande känslan av att trampa på krossat glas med grova kängor. Men jag är inte besviken. Inte bitter. Jag nöjer mig att det är som det är och att jag troligen inte kommer att sätta några stora fotspår i världen. Jag har slutat växa.
Som sagt. Allt är helt ok. Jag är en gnutta rädd för att åka hem och möta mig själv i de där rummen där så mycket gått fel. De enorma salar som min lilla lägenhet förvandlas till när jag vaknar upp från trygg, djup sömn. Golv som vittnar om alla vägar jag vandrat mellan rum på rum. Men jag måste möta livet. Så är det ordnat i tillvaron.
Jakten på att bli älskad måste börja i mig själv. Jag är en bra bit på väg. Kanske kommer jag en dag fria till mig själv. Kanske säger jag då ja. Än så länge vet jag inte. Men hoppet är starkt. Dagar och nätter i billig sex är över. Det vet jag. Köttets lust är stark. Det ska den vara. Men vissa saker måste man finna för att finna något annat. Som en labyrint. Rätt väg finns där. Men att hitta den är knappast någon barnlek.
Så jag letar väl vidare. Sekund efter sekund en uns närmare svaret.
Men idag drömmer jag.
Kommentarer
Postat av: Zenita
Fint skrivet.
Trackback